Otto Vikings roman, En klode griber ind, förelåg i manus redan 1954 men publicerades på eget förlag 1961. Den amerikansk upplagan, A World Intervenes, gavs ut i New York 1964. Det är en ganska spännande historia där ett ungt dansk par, Ole och Anna, som är engagerade i fredsarbete, en dag får ett brev på posten med ett förslag att samarbeta med en annan organisation. Brevet inleds med följande ord: ”Jag har äran att representera en organisation vilken har som syfte att, med fredliga men dock mycket överlägsna medel, förhindra den katastrof som hotar civilisationen.” Brevet är undertecknat Lami och han kommer på besök ett visst datum framöver.
När Lami dyker upp får Ole och Anna veta att han tillhör en hemlig organisation som vill hjälpa jorden i ett krisskede. De får också veta att han inte hör hemma på jorden utan kommer från Venus. Venusianerna har följt jordens utveckling genom århundradena. På 1940-talet fick de lov av ”solsystemets inre styrelse” att upprätta en koloni i Antarktis och ingripa aktivt i planetens utveckling på grund av att jordmänniskorna börjat använda kärnvapen. Nu erbjuder Lami det unga paret att bli hemliga agenter för denna organisation. Allt under största tystnadsplikt. Arbetet innebär att de måste vistas en tid i kolonin för utbildning. De tackar entusiastigt ja varvid Lami förklarar: ”Skall vi då säga att jag kommer hit om tre veckor, den sista augusti, och hämtar er i min ”vimana” eller ”flygande tefat” som ni kallar den, för att föra er till vår koloni. Jag måste be er att också betrakta kolonins existens som en hemlighet. Till dags dato har vi lyckats hålla den hemlig genom att avspärra den för radar, radio och ljusvågor, och vi vill gärna bevara denna hemlighet framöver.”
I romanen för vi följa Ole och Annas utbildning och arbete med venusianerna. Efter många äventyr och komplikationer lyckas den hemliga organisationen av venusianer bygga grunderna för en fredlig samvaro mellan jordens nationer. Under rubriken ”Är detta sanningen om tefaten” recenserades boken av Jan Fjellander i tidskriften Graal 1961: ”Det hör inte till vanligheterna att en biskop skriver en bok om flygande tefat. Men det är heller inte en vanlig bok som biskop Otto Viking har skrivit… Är man dessutom något så när insatt i ufologin, dvs. studiet av Unidentified Flying Objects, populärt kallade ”flygande tefat”, börjar man undra om det är en roman, om allt verkligen är påhittat… Vad har biskop Otto Viking fått idéerna ifrån? ”En klode griber ind” är skriven med sann intuition och man undrar så smått: Är detta sanningen om de flygande tefaten??”
Redaktör för Graal var Ingrid Nyborg-Fjellander, maka till Sigfrid Fjellander, biskop i Liberala Katolska Kyrkan, en teosofin närstående kyrka. Ingrid Nyborg-Fjellander var även ledare för logen Graalsökarna inom Teosofiska Samfundet Adyar. Både Ingrid och Sigfrid Fjellander var under många år ledande inom den teosofiska rörelsen i Sverige, vilket Ingrid berättat om i sin biografi över maken, Leende biskopen, en modern sökares andliga äventyr. Där beskrivs också parets långa vänskap med den danske teosofen och liberalkatolske biskopen Otto Viking (1885-1966). Han var ofta gäst i Fjellanders hem på Lidingö.
Otto Viking var mycket intresserad av ufofrågan. 1955 skrev han en artikel i Flying Saucer Review, ”Flying Saucers and Religion”, där den teosofiska synen på religion vävdes samman med hoppet om hjälp från högre utvecklade rymdmänniskor. Artikeln översattes också i Graal. Otto Viking skriver: ”… de flygande tefatens problem är av största intresse för oss och för religionen. Om vi kan vara säkra på, att de, som kommer från andra världar, är mer utvecklade än vår mänsklighet, finns fortfarande hopp om vår fortvaro… Det är därför inte oförnuftigt att påstå, att en ras, som har besegrat rymden och hastigheten, med all sannolikhet också har nått detta medvetenhetsstadium, enär detta måste anses vara normalt. Och är det så, måste religionen hjärtligt välkomna våra besökare såsom frälsare från globalt självmord och förmedlare av en världsreligion, som ersätter alla gamla ”stam”-religioner och på så sätt förverkligar den vackra drömmen om världsfred.”
Otto Viking 1885-1966
Otto Viking reste över hela världen för att träffa teosofer och kollegor inom Liberala katolska kyrkan. Sommaren 1959 höll han ett föredrag i Johannesburg, Sydafrika vilket bevistades av Elisabeth Klarer, känd för sina kontakter med rymdmänniskor. De hade ett långt samtal efter föredraget. I ett brev till Edith Nicolaisen, Parthenon 1959 skriver Viking: ”Mrs Klarer gjorde ett utomordentligt starkt intryck av att vara helt igenom sanningsenlig, tillförlitlig och en helgjuten personlighet, vars ord det inte kan falla mig in att tvivla på.” Enligt Elisabeth Klarer hade Otto Viking i sitt föredrag framfört idéer helt i linje med venusianernas livssyn.
Det är intressant att följa hur den tidiga uforörelsen var intimt sammanflätad med teosofin och hur idéerna många gånger sammanföll. Det är en del av ufohistorien som det skrivits ganska lite om men jag hoppas kunna ge en del historiska tillbakablickar då och då.