Besök och filmande i AFU

Idag har AFU haft besök av Andrew Perry, som är ny representant för MUFON i Sverige. Tidigare har Gudrun Andersson från numera nedlagda Västerbergslagens UFO-förening fungerat som MUFON-representant. Andrew kom ner tillsammans med Clas Svahn för att titta på arkivet och diskutera samarbete med UFO-Sverige. Dessutom har vi i dag även haft besök av våra filmare Kerstin Überlacker och Michael Cavanagh som ägnat en stor del av eftermiddagen åt att filma olika scener i AFU för sin dokumentär.

Andrew Perry och Clas Svahn

Sin vana trogen hade Clas med sig flera kartonger med ufomaterial. Den här gången två stora kartonger med föreningsarkivalier från Stockholms UFO-förening. Det var åtskilliga pärmar som speglar svensk ufohistoria och särskilt glad blev jag över att även finna material från UFO-Sveriges tidigare riksstämmor. Bland annat en del bilder från riksstämman i Stockholm 1990. Stockholms UFO-förening startades redan 1978 och lades tyvärr ner 2012. En liten historik över föreningen finns att läsa på en tidigare blogg.

Ur boksynpunkt har veckan bjudit på två nya titlar. Den första I ett annat ljus är skriven av Karl-Erik Edris. Den bär undertiteln Om de stora livsfrågorna och är författarens försök att visa att en materialistisk världsbild inte håller. Utgångspunkten är egna mystiska upplevelser i ungdomen. Edris har här ett idéhistoriskt samband med författare som Sven Delblanc och filosofen Alf Ahlberg, som även de utifrån egna tidiga mystiska upplevelser formulerade en andlig livssyn. Det här är Edris sjunde bok. På 1970-talet hoppade han av en forskarkarriär som statsvetare för att börja jobba som spärrvakt på en pendeltågstation i Stockholm. Senare blev han känd som spärrvakten som lärde chefer leda företag.

Karl-Erik Edris är också en kännare av den esoteriska traditionen och engagerad i Stiftelsen Tibetanens Bokfond som ger ut Alice Baileys böcker på svenska. Dessutom har han en läsvärd blogg Edris tankar som tar upp både samhällsfrågor och dagens debatt om världsbilder och livsåskådning.

Slutligen vill jag nämna en lite udda bok som kom i dag, Hidden Valley, Hidden Mind av Eleanor Mannikka. Författaren är filosofie doktor vid University of Pennsylvania och buddhist med stort intresse för Tibet. 1955 hade hon en livsavgörande ufoobservation som hon först nu berättar om och kopplar till sitt andliga sökande. Kapitel som Ufos and Shambhala gör mig nyfiken på vad detta kan vara för bok.

Tre forskningsprojekt

Tiden vår fiende, säger Mon Cousin i Sven Delblancs klassiska teveserie Hedebyborna. Förutom att det är en relevant existentiell kommentar så är det en närmast daglig upplevelse när man arbetar med världens största ufoarkiv. Jag skulle kunna ägna dygnet runt åt arkivsysslor och ändå inte hinna en bråkdel av vad som behöver göras i AFU. Egna fältundersökningar och forskningsprojekt får ofta läggas åt sidan för det dagliga arbetet som måste utföras. Trots det försöker jag hinna med enstaka fältundersökningar, då i första hand kontaktfall. Dessutom fortsätter jag mitt projekt att studera det idéhistoriska och fenomenhistoriska sambandet mellan uforörelsen och den teosofiska/esoteriska traditionen. För att få något gjort är det nödvändigt att specialisera sig inom det enorma området ufologi.

Det finns en uppsjö av olika undersökningar som borde göras bara inom svensk ufologi men jag kan direkt och konkret se tre forskningsprojekt som skulle kunna ge intressanta ledtrådar till ufogåtan. Det första, som har en koppling till UFO-Sveriges undersökningar i Nammajaure, är en djupgående studie av samtliga observationer av spökraketer sedan 1946. Projektet skulle gå ut på att samtidigt studera flyghistoria och militärteknologi under samma period för att utröna om det tidigare funnits någon, eventuellt hemlig, teknologi som skulle kunna förklara spökraketerna. Här skulle hjälp behövas från Nordens främsta experter på flyghistoria, missiler, underrättelseväsen etc.

Det andra projektet jag skulle vilja se genomfört är en fortsättning UFO-Sveriges Värmlandsprojekt 2002 och 2004, då en mängd intressanta data insamlades. Materialet skulle behöva systematiseras och sammanställas. Samtidigt skulle de eventuella kopplingarna till den svenska militärens två hemliga projekt i området undersökas - Operation Argus (våren 1975) och Operation Dacapo (hösten 1975). I början av 1970-talet utsattes Värmland för en mängd mystiska överflygningar av okända flygplan i gränstrakterna mot Norge. Även här skulle militärhistorisk expertis behöva konsulteras.

Projekt nummer tre är en jämförande studie av de ufohändelser där vittnen blivit paralyserade av någon typ av strålning och påverkan på elsystem kunnat konstateras. Ett bra exempel är fallet från Ulfsryd 7 januari 1995 då Ewy Johansson och Stig Karlsson paralyserades av ett ljusklot samtidigt som Stig Karlsson teve påverkades. Med hjälp av biologer och fysiker, experter på olika former av strålnings påverkan på människor och material, skulle man kunna få fram vilken typ av strålning som har förmågan att både slå ut vårt biologiska system och påverka elektriska kretsar.

Detta är bara några exempel på forskningsprojekt som väntar på att någon tar tag i dom. Jag skulle med lätthet kunna räkna upp tio projekt till. Problemet är som sagt tid och att det är relativt få ufologer i Sverige som har möjlighet att utföra studierna. Men UFO-Sverige och AFU har lagt grunden för både svensk och internationell ufoforskning så det är bara att hoppas på god tillväxt av skickliga och nyfikna ufologer.

Tibet - mystik och förtryck

Som ung ufolog och sökare fascinerades jag som många andra av Tibet. Det var väl då oundvikligt att jag också skulle hitta böckerna av Lobsang Rampa. The Third Eye publicerades 1956 och blev mycket uppmärksammad. En svensk upplaga, Det tredje ögat, gavs ut på Bonniers förlag 1959. Redan 1958 avslöjades det att Lobsang Rampa i själva verket var en engelsman vid namn Cyril Henry Hoskins. Rampa förklarade senare att Cyril som ung fallit ner från ett träd och skadat sig illa varvid Rampa, som var en medicinlama från Tibet, fick tillstånd att i stället fortsätta leva i Hoskins kropp.

Efter The Third Eye kom en lång rad böcker där man får följa Rampas öden och äventyr i Tibet. Dom är spännande och fascinerande men får betraktas som romaner. Vi hittar även en koppling till ufo i sammanhanget. 1966 gav Gray Barker ut ett litet häfte, My Visit to Venus, av Lobsang Rampa. Och 2012 gav ufologen Timothy Green Beckley ut ett okänt manus, My Visit to Agharta, det vill säga en resa i tefat till underjorden. Den goda Rampa har onekligen varit överallt.

På den lite mer seriösa sidan kan man notera att intresset för tibetansk buddhism ökade markant under 1970-talet när flera lamor besökte Sverige. 1974 deltog jag tillsammans med flera andra ufologer i en ceremoni i Strindbergshuset i Stockholm. Vi blev då invigda i den tibetanska buddhismen av Kalu Rimpoche, munk och meditationslärare från Bhutan. Munkarnas besök och aktiviteter speglades i en artikel i Sökaren nr. 10, 1974.

Kalu Rimpoche

Den som vill läsa om det mystiska Tibet har en rikhaltig flora att välja ur. Klassisk är Bland mystiker och magiker i Tibet, av Alexandra David-Neel. Hon var en kombination av upptäcktsresande, antropolog och sökare som lyckades ta sig in Tibet i det tidiga 1900-talet och där fick undervisning av flera lamor. För en parapsykolog är hennes erfarenheter och upplevelser särskilt intressanta eftersom hon har en förmåga att se med distans men ändå öppenhet på händelser och fenomen hon är med om.

Något mera kontroversiella och gåtfulla är de två böckerna av den tyske författaren Theodore Illion som färdades förklädd i Tibet under 1930-talet. In Secret Tibet påminner mycket av David-Neels bok medan Darkness Over Tibet är en riktig rysare där Illion kommer i kontakt med ett sällskap av svarta magiker som försöker ta hans liv. Hur mycket sanning som ligger i berättelserna är svårt att bedöma. Uppgifterna om Theodore Illion är mycket knapphändiga. För den som är kännare av den esoteriska traditionen är dock hans böcker synnerligen intressanta.

Den teosofiska/esoteriska traditionen har som bekant alltid haft en koppling till Tibet. Blavatskys lärare var tibetaner liksom Alice Baileys mentor som refereras till som "Tibetanen". Idén om centrum för ett hemligt broderskap i Himalaya populariserades av James Hilton i hans roman Lost Horizon (Shangri-La). Olika föreställningar om detta centrum har dokumenterats av Dr. Edwin Bernbaum. I sin bok The Way to Shambhala nämner han att det även finns äldre skrifter som berättar att detta hemliga broderskap har tillgång till överlägsen teknologi bland annat "stone horses with the power of wind". Vad som är sanning och myt i alla berättelser tvistar både forskare och esoteriker om.

Oavsett vad man tror om Tibet så är det ett land där befolkningen under många år lidit svårt av kinesiskt förtryck. I början av 1950-talet invaderades Tibet av Kina och sedan dess har mängder av tibetaner flytt landet. En skrämmande och sorglig dokumentärfilm, Mord i snön, sändes i TV den 11 januari. Den visar hur kinesiska soldater kallblodigt skjuter ner en 17-årig nunna som försöker fly över gränsen till Nepal. Händelsen dokumenterades i hemlighet av en grupp bergsklättare. Filmen går även att se på YouTube - Murder in the Snow. Det är svårt att glömma den kinesiske ämbetsmannen som kallblodigt förklarade att det här bara rörde sig om normal gränsbevakning. Ett sorgligt exempel på vardagsondska på det kosmiska Alcatraz vi råkar bo på.

I protest mot det kinesiska förtrycket brände sig själva 95 män och kvinnor under 2012. Många var munkar och nunnor och avled av de brännskador de fick. Dessa tragiska självbränningar kan också beskådas på YouTube för den som orkar se. Som ett litet stöd till Tibets folk är jag och min sambo sedan något år med i Svenska Tibetkommittén. Ett litet stöd till detta fascinerande land och dess förtryckta folk.

Att debattera med skeptiker och troende

I veckan anlände årets första nyhetsblad från Sällskapet för Parapsykologisk Forskning (SPF). Alltid läsvärt om man vill hänga med vad gäller nyheter och debatt inom området. Redaktör tillika ordförande för SPF är min gamle ufokollega Göran Brusewitz. Vi arbetade tillsammans med ufofrågan inom Södertälje UFO-Center några år i början på 1970-talet. Göran valde sedan parapsykologin som sitt intresseområde medan jag valde ufologin.

Göran Brusewitz (då Ebbesson) vid UFO-Sveriges riksstämma i Motala 10 april 1971

I senaste numret av nyhetsbladet tar Göran Brusewitz upp debatten om telepatiforskning vid Lunds universitet, som jag även kommenterade i en tidigare blogg. Han skriver: "Det som behövs i parapsykologisk forskning är äkta skepticism som omfattar öppenhet och nyfikenhet. Äkta skeptiker är ju (som bekant?) tvivlare och inte övertygade om att de har rätt. De nio professorerna visar inte tecken på äkta skepticism. Dom är varken öppna eller nyfikna. Dom verkar heller inte vara insatta i modern parapsykologisk forskning... utan kunskap blir det blott retorik."

Den här debatten rör en central fråga för både parapsykologer och ufologer. Hur mycket tid skall man lägga  på att debattera med skeptiker, som sällan är insatta i sakfrågan eller är rädda för att få sin världsbild kullkastad? De som genom egna, mycket konkreta upplevelser av ufo och paranormala fenomen eller många års egna studier och undersökningar insett att dessa fenomen är en realitet finner ofta debatterna tämligen meningslösa. Eftersom både ufo och paranormala fenomen i huvudsak är spontanfenomen så går det inte att hundraprocentigt definitivt vetenskapligt bevisa deras existens. Lika lite som det går att bevisa klotblixtens existens. Men att de inte går att vetenskapligt verifiera innebär inte som många tror att de inte existerar. När det gäller ufo har vi sannolikt att göra med flera typer av främmande intelligenser och då är det inte vi som har bollen, en problematik som Jacques Vallee ofta tagit upp i sina böcker.

Mycket av tid och energi har lagts ner av parapsykologer och ufologer på att försöka bevisa fenomenens existens för allmänhet och vetenskapen. Något som jag i dag ser som tämligen meningslöst. Vad det handlar om är att försöka förstå fenomenens natur och ursprung. Jag har tidigare citerat Meade Layne som sammanfattar problemet i sin tidskrift Round Robin: ""Round Robin does not want to argue the case for elementary psychic happenings. It is written for people who already know and accept such things. If people don´t believe in survival and communication, in materialisation, apports, levitation, ectoplasmic phenomena and so on - that is all right - but let them go to the ten thousand books dealing with such subjects. I don´t give a hoot what they believe. If you were publishing a journal on chemistry, you wouldn´t write for sceptics who doubt that H (hydrogen) and Cl (Cloride) will combine. We have a great body of borderline facts, not yet accepted by "official" science, though known to thousands of individual scientists. There are methods of work which are valid and scientific, but still outlawed by official science."

UFO-Sveriges stadgar speglar denna utveckling från koncentration på bevisfrågan till egen forskning. I målsättningsparagrafen första punkt stod ända fram till mitten på 1990-talet följande i något olika formuleringar: "UFO-Sverige skall ha till uppgift att ... påvisa existensen av oidentifierade flygande föremål, som uppehåller sig i vårt luftrum." I dag står det i stället "UFO-Sveriges målsättning är att söka kunskap om och utröna ufofenomenens natur och ursprung samt påverkan på individ, kultur och samhälle." I idéprogrammet utvecklas tankegången enligt följande: "Riksorganisationen UFO-Sveriges inställning är att det finns en kärna av uforapporter som representerar hittills okända eller ej tillräckligt undersökta fenomen och stimuli. Sannolikt rör det sig om flera okända fenomen som inte behöver ha något samband med varandra men som alla rapporteras som ufo. Dessa rapporter förtjänar vidare forskning."

Jag ser det som en naturlig utveckling att både parapsykologer och ufologer lägger allt mindre tid på fruktlösa debatter med skeptiker och i stället bygger egna institutioner för forskning. För vetenskapligt korrekta mainstreamforskare och akademiker vid våra offentliga institutioner kommer vi i alla fall att betraktas som pseudovetenskapliga kättare. Ingo Swann belyser den här problematiken på många ställen i sin självbiografi Remote Viewing - The Real Story: "But basically, learning what remote viewing actually is might mean to alter one´s academic and conventional wisdom. Even though most support the concept of increasing knowledge, very few really want to do anything of the kind if it wrecks their existing "realities"." Swann är inom ufokretsar känd för sina kontroversiella bok Penetration.

Lite av samma problematik möts man av vid debatter med kategoriskt eller fundamentalistiskt troende. Rigida skeptiker och naivt troende blir, trots sina uppenbara åsiktsskillnader, samma andas barn. Att försöka förklara den tredje vägens ufologi för dessa individer blir som att försöka plädera för demokrati och yttrandefrihet bland höger- och vänsterextremister med totalitära ambitioner. Kanske är humorn det bästa vapnet. I en av sina böcker, Lo, uttryckte sig Charles Fort på följande vis: "Då och då skriver beundrare av mina böcker till mig och försöker övertyga mig att tro på saker jag skriver om."

Arbetsförmedling och donation

Strax före kvart i åtta i morse stod Anders Liljegren och jag väntande och huttrande i snöyran utanför Arbetsförmedlingen i Norrköping. Det var åter dags att presentera AFU som Fas 3-anordnare inför en mängd arbetslösa. Vi trängdes med ett tjugotal andra anordnare i lokalerna. Snöovädret samt tiden på förmiddagen gjorde att det inte kom lika många som vanligt. Men flera stannade till vid vårt bord och uttryckte intresse att komma till AFU. Vi hoppas kunna få tre nya Fas 3 under februari. En av de intresserade bodde på samma adress som en av våra lokaler och planerar ett besök och visning av Anders.

Anders vid vårt bord på Arbetsförmedlingen

För övrigt har jag ägnat tid åt att gå igenom den donation med Kerstin Bäfverstedts efterlämnade material som Clas Svahn hämtade i förra veckan. Kerstin Bäfverstedt har en speciell plats i svensk ufohistoria. Hon höll ett par ufoföredrag i Måndagsgruppen, mars 1958 vilket resulterade i bildandet av Ifologiska Sällskapet den 23 mars 1958. Utifrån det material vi hittills fått har jag försökt pussla ihop lite biografiska data. Ännu så länge saknas en del uforelaterat material som vi hoppas få inom kort.

Kerstin Bäfverstedt

Kerstin Bäfverstedt (1909-2000) var intresserad av spiritualism, ufo, teosofi, alternativ läkekonst med mera. I tidskriften Spiritualisten 1957 och framåt skrev hon en lång artikelserie i flera nummer under rubriken Människans liv. Från födelsen - genom döden - till återfödelsen. Den är en sammanfattning av föredrag Kerstin höll i Stockholms Spiritualistiska Förening och grundar sig i huvudsak på rosenkreutzaren Max Heindels läror. Vad jag kan se av dokumenten var hon under en tid ansluten till Heindels The Rosicrucian Fellowship.

I samlingen finns en omfattande korrespondens med Ruth Drown som var mycket känd inom den alternativa läkekonsten med sin radionik. En kontroversiell teknik att diagnosticera sjukdomar. Kerstin Bäfverstedt var mycket nära vän med Ruth Drown och besökte henne i USA. Ruth Drown ingick också i kretsen kring Borderland Sciences Research Foundation där Kerstin Bäfverstedt var svensk representant. Då och då kunde man läsa insändare av henne i The Journal of Borderland Research.

Kerstin Bäfverstedt reste flitigt runt om i världen och i flera omgångar besökte hon USA där hon bland annat blev god vän med ufologen Trevor James Constable, författare till The Cosmic Pulse of Life. Den 14-15 oktober 1961 deltog hon i George Van Tassels The Giant Rock Spacecraft Convention där hon även tog några fotografier.

Kerstin Bäfverstedts foto av Trevor James Constable, sannolikt 1962

Som en intressant parentes kan jag nämna en uppgift jag hittade i juli-augustinumret 1957 av Spiritualisten. I förteckningen över lokalavdelningar av Svenska Spiritualisters Riksförbund hittade jag Sällskapet Psykisk Forskning i Norrköping under ledning av Arnold Eriksson. Det var en nyhet för mig. Kanske det går att hitta ytterligare uppgifter om denna förening?

Styrelsemöte i Ängelholm

Nyss hemkommen efter det traditionella styrelsemötet med middag i Ängelholm. Ända sedan 1998 har det varit tradition att UFO-Sverige en gång om året håller styrelsemöte på det charmiga Hotel Lilton där Anna Michéle-Nielsen alltid hälsar välkommen. Anna var styrelseledamot i UFO-Sverige mellan 1998-2003. Det är alltid lika trevligt att mötas på Hotel Lilton som har utmärkta rum och ligger centralt i Ängelholm.

Anna Michéle-Nielsen i receptionen på Hotel Lilton

Den här gången var vi extra många på mötet, cirka 20 personer. Särskilt roligt var att Ebbe och Karin Johansson från Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS) kunde vara med. Det gav verkligen en historisk kontinuitetskänsla för den svenska uforörelsen när Ebbe under styrelsemötet berättade hur man arbetade med marknadsföring för vårt ämne och föreningen redan på 1950- och 60-talet. MIS grundades 1 oktober 1958.

Intensivt fokuserade under styrelsemötet. Fr v Ebbe Johansson, Tora Greve, Kristina Bång

Ebbe Johansson kom med flera goda idéer för riksstämman

Ett glädjande besked under styrelsemötet var att både antal medlemmar och prenumeranter på UFO-Aktuellt är betydligt högre nu än motsvarande tid förra året. Kanske uppmärksamheten kring projekt Nammajaure påverkat utvecklingen? Något som säkert bidrog till att styrelsen enhälligt beslutade att fortsätta med undersökningen av Nammajaure så snart som möjligt. Clas Svahn gav styrelsen en redogörelse för nästa steg i projektet.

Clas Svahn berättar om Nammajaure medan Tobias Lindgren som inhoppad sekreterare försöker hänga med. Fr v Carl-Anton Mattsson och Rickard Andersson

Några andra beslut som togs var att UFO-Sveriges tidskrift UFO-Raden/Rapport-Nytt ändrar namn till att bara heta Rapport-Nytt eftersom kopplingen till den numera nedlagda föreningen UFO-Sundsvall inte finns på samma sätt. UFO-Sveriges riksstämma i Halmstad blir lördagen den 4 maj. Återstår att hitta och boka en bra lokal för stämman. Nästa styrelsemöte blir i AFU lördagen den 9 mars och förhoppningsvis kommer det att bli ett styrelsemöte i Tage och Kristina Bångs sommarstuga i slutet av maj.

Efter mötet bytte vi lokal för att titta på en ny dokumentär om Gösta Carlsson samt granska lite olika förslag på ny kursgård för höstens fältundersökarkurs. Därefter promenerade sällskapet till restaurang Torstens som visade sig vara ett ganska litet men mysigt ställe. Litet trångt blev det eftersom vi blev 17 personer kring bordet eller 17 och en halv om man räknar lilla Linnea som satt i Rickard Andersson knä. Efter god mat och dryck blev det för mig en kort eftersittning på hotellet eftersom min rygg inte riktigt ville hänga med. Övriga gänget höll i gång till halv två.

Några ur UFO-Sverigegänget samlade utanför restaurang Torstens

Två som ser ut att trivas på Torstens. Fr v Johan Gustavsson och Carl-Anton Mattsson

Det är en härlig känsla att ganska nyvaken traska ner till frukostbordet på Hotel Lilton och känna doften av nybryggt kaffe. Efter yoghurt, kaffe och smörgås lastade Clas och jag över material som skulle till AFU. Bland annat donationen med Kerstin Bäfverstedts efterlämnade papper och foton som Clas hämtade hos Eva Sundler Malmnäs, Stockholm i torsdags. Därefter satte Tobias Lindgren, Johan Gustavsson och jag oss i bilen för hemfärd till Norrköping respektive Linköping. Ett stopp för tankning och godisköp på Candy Airlines i Skånes Fagerhult blev en god fortsättning. Nu återstår att gå igenom allt nytt material till AFU.

Clas lastar material till AFU

Tankning och godisstopp vid Candy Airlines, Johan och Tobias nytankade

Personhistorisk bilddatabas

Jag har under de senaste veckorna arbetat med att skanna bilder både från min egen och AFUs samling med foton på personer som varit engagerade inom uforörelsen. Syftet är att få en så heltäckande bilddatabas som möjligt vilket är till stor hjälp för artikel- och bloggskrivande. Plus att det är en väsentlig del av AFUs person- och föreningshistoriska arkiv. Här nedan presenterar jag några exempel på bilder jag hittat.

Tony Eckardt

För några dagar sedan fick jag ett mejl från Tony Eckardt som meddelade att han hittat gamla protokoll och andra föreningsarkivalier från Stockholms UFO-Center som han var ordförande i några år i början på 1970-talet. Föreningen bildades under namnet UFO-Sundbyberg den 18 mars 1971 och var en utbrytning ur Solna Astronomiska Förening (SAF). Men efter en månad bytte man namn till Stockholms UFO-Center (SUFOC). Man hann med att ge ut ett litet medlemsblad i fyra nummer innan föreningen lades ner 1974. Jag hoppas att Tony Eckardt även hittar bilder från den gamla föreningen.

För dagens ufologer säger nog inte namnet John-Erik Pettersson så mycket men han var en mycket skicklig fältundersökare i UFO-Sverige i början av 1970-talet. Under en kort period hade han en grupp som gick under namnet The UFO Center of Malung (UCM). Som ung pionjär i uforörelsen gav han sig som tonåring ut på fältet och intervjuade många ufovittnen i Dalarna vilket resulterade i välskrivna utvärderingar. John-Erik blev tyvärr bara 41 år. Han avled 1994.

John-Erik Pettersson (t h) med stor ufoballong 16 januari1971

Åke Franzén har jag vid flera tillfällen berättat om i blogg och artiklar. Han var, inte bara en god vän, utan också en entusiastisk ufolog och undersökare av forteanafenomen, inte minst den ökända Mothman. Fotot nedan togs under en fältundersökning till ett område vid Skirsjön, cirka en mil vänster om Nykvarn där en förmodad ufolandning skulle ha ägt rum hösten 1971. Åke var som synes alltid skojfrisk och full av upptåg.

En annan Åke som många äldre ufologer har glada minnen av är Åke UFO Gustafsson. Han grundade Tranås UFO-Klubb 1973 men blev kanske mest känd som färgstark underhållare på UFO-Sveriges tidiga fältundersökarkurser i Lersäter. Åke kunde spela på det mesta, sågar, blomkrukor, sitt eget huvud med mera. Han avled 2011 i en ålder av 84 år. Förutom ufolog var hans spelman, diktare, konstnär och livsfilosof.

Åke UFO Gustafsson

Åke underhåller vid UFO-Sveriges fältundersökarkurs 8 september 1978

Bloggläsare som har kvar gamla bilder från den tidiga svenska uforörelsen får gärna höra av sig. Jag lånar gärna bilderna för skanning om du inte vill skänka dom till AFU.

Nya böcker

Lite nya böcker har dykt upp så här under årets första dagar. Riktigt nyfiken blir jag på Mutants & Mystics. Science fiction, superhero comics and the paranormal av Jeffrey Kripal. Han innehar en professur i religionsvetenskap och filosofi vid Rice University, USA. Kripal har en sympatisk, öppen inställning till våra knepiga gränsämnen vilket han visade i den synnerligen läsvärda Authors of the Impossible. The paranormal and the sacred, som jag recenserade i UFO-Aktuellt nr 1, 2011.

Den nya boken är en riktig tegelsten på 370 sidor, rikligt illustrerad i både färg och svartvitt. Jag noterar att Kripal den här gången tar sig an den historiska kopplingen mellan science fiction, ufo och det paranormala. Här finns till exempel cirka 20 sidor om den legendariske Ray Palmer. En man som jag hoppas får en egen biografi inom en snar framtid. Men förstås också en hel del om Charles Fort, John Keel, kopplingen till teosofi mer mera. Om Mutants & Mystics är lika bra som den tidigare volymen så har den alla chanser att bli en klassiker i genren.

I veckan kom också Visitors From Hidden Realms av Brent Raynes. Den publicerades redan 2004 men jag har saknat ett eget exemplar. Brent Raynes blev aktiv ufolog redan 1967 och var som många från början vad han kallar "naiv realist" det vill säga han tolkade alla ufofenomen som utomjordiska besök. Men med tiden påverkades han starkt, liksom vi inom AFU, av författare som John Keel och Jacques Vallee och breddade därmed sitt intresse till att omfatta alla typer av paranormala fenomen och forteana.

Jag brevväxlade med Brent Raynes några år från 1978 och framåt och imponerades av hans stora erfarenheter från fältundersökningar. I ett brev 25 februari 1978 skriver han: "Since 1971, I´ve interviewed myself, from Toronto, Canada, to Brooksville, Florida, in the neighborhood of 50 contactee type persons. From Maine to Florida I´ve met and interviewed over a dozen creature witnesses, from a sea serpent type creature to Bigfoot and Keel´s very own Mothman. This investigating experience has been, personally, quite valuable and a rewarding intellectual voyage."

Brent Raynes är lika aktiv i dag och jag följer hans webbtidskrift Alternate Perceptions Magazine, som ofta har en hel del läsvärda artiklar och intervjuer.

I en tidigare blogg nämnde jag kopplingen mellan ufo och de eldbollar som associeras med paranormala väsen och magiker (kahunas) på Hawaii. Ole Jonny Brænne tipsade om en akademisk artikel, The Fireball in Hawaiian Folklore, som finns utlagd på nätet. Synnerligen intressant läsning. Här finns även bilstopp beskrivna men i ett helt annat kulturellt sammanhang.

Arnold Idebring avliden

Från Mats Nilsson fick jag i dag det tråkiga beskedet att Arnold Idebring avled på nyårsafton. Han blev 91 år. Ni som läste min blogg den 23 december minns säkert den fascinerande julberättelsen signerad Arnold. Han skrev aldrig någon bok men producerade en mängd läsvärda artiklar i UFO Allehanda som nu kan räknas till värdefull svensk ufohistoria. Och inte minst kommer hans minne att leva vidare genom alla de föreningsemblem och modeller som han 2010 donerade till AFU och som nu pryder vår huvudlokal.

Arnold Idebring framför klubbstugan i Enköping

Arnold intervjuad i Enköpings-Posten 2 februari 1981

Enköpings UFO-förening grundades 1976 och 1980 valdes Arnold Idebring till ordförande. En post han innehade till och med 1998 då Anita Andersson övertog uppdraget. Få ufoföreningar har under så lång tid varit lika aktiva som Enköpings UFO-förening. Stor betydelse hade förstås att föreningen 1980 kunde hyra en klubbstuga i Ulunda strax utanför Enköping. Klubbstugan i Enköping fungerade under mer än 30 år  som samlingspunkt, inte bara för Enköpings UFO-förening utan där har också UFO-Sverige haft otaliga styrelsemöten och andra sammankomster. Ett av rummen i stugan kom snart att prydas av alla de vackra emblem för olika ufoföreningar som Arnold med konstnärlig känsla tillverkade. Klubbstugan eller ufostugan som den också kallades blev något av Arnolds skötebarn som han värnade och skötte om på alla vis.

Några av Arnolds konstverk i klubbstugan i Enköping

Arnold med sin dåvarande hustru Elvira på UFO-Sveriges riksstämma i Stockholm 1989

Enköpings UFO-förening utvecklade under framför allt 1970- och 80-talen, förutom den ordinarie ufoverksamheten, en imponerande social aktivitet i klubbstugan: studiecirklar, auktioner, höst- och vårfester, luciatåg och grötfest till jul med mera. 1985-1990 var Arnold Idebring redaktör för UFO-Sveriges medlemsblad Lokal information. Dessutom en av huvudredaktörerna för lokalföreningens medlemsblad UFO Allehanda, som startade 1980.

Arnold Idebring tillhörde den gamla stammen av gedigna folkrörelse- och föreningsmänniskor. En eldsjäl för Enköpings UFO-förening som alltid låg honom varmt om hjärtat. Han har en central plats i UFO-Sveriges historia.