Gott Nytt År

Årets sista dagar har jag delvis ägnat åt diverse sorteringsarbeten i AFU. Ett antal högar med äldre nummer av UFO-Aktuellt i UFO-Sveriges tidningslager har reducerats och tidningarna fått sin rätta plats bland hyllorna. Men mesta tiden har jag sorterat tidskrifter, föreningsarkivalier och affischer i D-arkivet. Ibland kan man kanske fundera på om tiden kunde använts bättre, till exempel konkreta fallundersökningar. Men jag ser de förenings- och personhistoriska samlingarna som en väsentlig del av ufologin. Framtidens ufologer och historiker har här en guldgruva att ösa ur. Utan arkiv har vi som bekant ingen historia, bara anekdotiska minnen. Och så hittar jag ofta både trevliga och intressanta dokument. Som förlaget Parthenons alternativa förslag till framsida på Fakta om flygande tefat och deras drivmetoder av Wilbert Smith. Tobias Lindgren tittade in i D-arkivet och tog fotot.

I en tidigare blogg berättade jag om en ny bok, Encounters with Star People. Untold Stories of American Indians. Jag har läst den under helgdagarna och den visade sig vara en spännande och fascinerande dokumentation av närobservationer och kontaktfall. Dr Ardy Sixkiller Clarke, professor emeritus vid Montana State University, har under drygt tjugo år rest runt i USA, Kanada, Mexico, Central- och Sydamerika, Australien, Nya Zealand och intervjuat ufovittnen. För mig var boken extra intressant eftersom huvuddelen av fallen är fysiska kontaktfall. Här finns ingen hypnos eller psykiska budskap utan konkreta fysiska händelser, ofta med flera vittnen.

Clarke har gjort lite samma "resa" som John Keel och dokumenterat vad Keel benämnde silent contactees. Alltså personer som varit med om kontaktupplevelser men inte har något intresse av att gå ut i massmedia eller sprida något budskap. Och som ofta står frågande inför sina upplevelser. Encounters With Star People är första delen i en trilogi och jag ser verkligen fram emot att läsa resterande delar när de kommer ut. Ardy Sixkiller Clarke har även en hemsida med lite information om sina böcker och verksamhet.

Till sist vill jag önska alla bloggläsare Ett Gott Nytt År 2013. Och det gör jag med det vackra jul- och nyårskortet som AFU fått från Tage och Christina Bång i Töreboda.

God Jul

Så här dan före dan vill jag passa på att önska alla bloggläsare en riktigt skön och avkopplande jul. Som illustration har jag valt den fantasifulla framsidan från UFO Allehanda 1987. Som väl de flesta ufologer känner till vid det här laget så svävar tefatet över den gamla ufostugan i Ulunda, Enköping. Idag tyvärr ett minne blott. Den revs 2011. Under drygt trettio år var den klubbstuga för Enköpings UFO-Förening, från 1997 Enköping-Sala UFO-förening. Men också under alla år samlingslokal för en mängd olika aktiviteter inom UFO-Sverige.

UFO-Allehanda gavs ut mellan 1980-2006 och fungerade som medlemsblad för Enköpings UFO-förening och med tiden även Sala UFO-förening. Trots sitt enkla utförande är den en verklig guldgruva av svensk ufohistoria. Hemma i min bokhylla har jag en box med de flesta utgåvor och bläddrar då och då i dom och hittar åtskilligt läsvärt.

Arnold Idebring återkom ofta med sin spalt I huvudet på en gammal gubbe som var trivsamma kåserier och anekdoter om föreningens historia och mycket annat. Till nr 4, 2004 skrev Arnold En julberättelse, om händelser julen 1939 då han var på besök hos sin svåger och syster i Upplands Tuna där svågern var förvaltare på gården Ora. Gården ägdes av den kände författaren och forskningsresanden Rolf Blomberg. Där fick Arnold vara med om ett klassiskt julottebesök med slädar, hästar, vargskinnspälsar och facklor. Färden gick till Upplands Tuna kyrka. Efter kyrkan blev det glögg och skinksmörgås. Arnold skriver: "Det var en jul som jag har lite svårt att glömma. Det är nog inte många i dag som är förunnade att få vara med om en sån antik eller gammalt julfirande."

När man arbetar med Arkivet för UFO-forskning är det faktiskt som att få julklappar i stort sett varje vecka. Donationer av material strömmar in från alla håll och kanter. Böcker, tidskrifter, pressklipp, foton, filmer, föreningsmaterial med mera. Jag kan känna mig som en liten pojke inför julklapparna när jag öppnar många av de paket och lådor som anländer till AFU. Här nedan några exempel på material som vi fick från Willy Wegner i Danmark för en tid sedan.

Vackert inbundna årgångar av Malmö Interplanetariska Sällskaps tidskrift Galax

Tefat av ett annat slag

Må så gott alla bloggläsare och koppla av med en god bok i helgen.

Långväga gäst

Den här veckan har AFU besök av Ricardo Ferrera. Han bor i London men är född 1963 i Rosario, Argentina. Clas Svahn träffade honom på BUFORA-konferensen i London och Ricardo blev nyfiken på AFU. Bland det första han fick syn på i D-arkivet var ett emblem från den den argentinska organisationen AOA, som vi fick reda på betyder Asociacion Observadores de Astros. Ricardo blev medlem i AOA när han var 14 år. Ibland är världen liten.

Ricardo Ferrera

Idag skriver Ricardo artiklar för Quinto Hombre Magazine, som utges av ufologen Fabio Zerpa. Anders Liljegren har varit ciceron under veckan och visat vad vi har av sydamerikanska böcker och tidskrifter. Ricardo fotograferar flitigt och det kommer att bli en artikel om AFU i den argentinska tidskriften framöver. Även om Ricardo flyttade från Argentina 1993 så behåller han kontakten med hemlandet, inte minst ur ufosynpunkt och det var intressant att höra om ufologi i Argentina. Alltid roligt att visa långväga gäster att vi faktiskt ofta har unikt material även från deras eget hemland. Det stärker vår image som ett internationellt arkiv.

I veckan fick jag en fascinerande bok, Encounters With Star People, skriven av Dr. Ardy Sixkiller Clarke. Kvinnan med det lite lustiga namnet är professor emeritus vid Montana State University. Hon har nedtecknat legender, berättelser och ufoobservationer från amerikanska indianer. Eftersom hon själv har indianskt påbrå har hon kunnat närma sig många människor med ovanliga upplevelser, vilka tidigare aldrig berättat om vad dom varit med om. Boken är utgiven av utmärkta Anomalist Books, som publicerar mycket som är läsvärt inom vår genre. Encounters With Star People får bli årets julläsning.

För den som vill läsa bra artiklar om ufo och paranormala fenomen på nätet kan jag rekommendera tidskriften Journal of Scientific Exploration som har lagt ut mängder av artiklar på sin hemsida. Här finns bland annat ufologer som Jacques Vallee, Richard Haines, Peter Sturrock, Bruce Maccabee med flera. Här finns bland annat Richard Haines och Jacques Vallees analys av det märkliga ufofotot som togs från ett flygplan i Costa Rica 1971.

I veckan fick jag mitt medlemskort i UFO-Sverige för 2013. De nya medlemskorten har blivit riktiga stiliga tycker jag. Passa på och bli medlem du också. Ett bra sätt att stödja svensk ufoforskning. Gå in på UFO-Sveriges hemsida och utnyttja vårt specialerbjudande.

Paranormala upplevelser och paradigm

Ett av parapsykologins och även ufologins problem är att de fenomen vi undersöker till mycket stor del är spontanfenomen. De går sällan att reproducera för att kunna undersökas vetenskapligt. Det innebär inte att de inte existerar men upplevelserna får drag av anekdoter som det blir upp till var och en att sätta större eller mindre tilltro till. För den som upplevt konkreta paranormala fenomen blir dock situationen en annan. Man vet av egen erfarenhet att de finns och inser att de inte går att förklara i en naturalistisk eller materialistisk världbild. De utmanar med andra ord det rådande vetenskapliga paradigmet eller världsbilden.

Jag vill ge två exempel på egna paranormala upplevelser som åtminstone för mig visar att verkligheten har flera dimensioner. Några år på 1970-talet deltog jag i Sture och Turid Johanssons meditationsgrupp i Stockholm. Vi experimenterade bland annat med avståndshealing. Kortfattat gick det ut på koncentrations- och visualiseringsövningar där vi försökte sända "energibollar". En kväll beslutade jag mig för att på egen hand försöka sända en energiboll till min dåvarande flickvän som var förkyld och befann sig på annan ort. Jag berättade inte för henne om försöket, genomförde "sändningen" och tänkte inte mer på saken. Dagen därpå ringde hon och berättade att det hänt en märklig sak när hon skulle somna. Plötsligt fanns det en svävande ljusboll i hennes rum. Ljuset flöt sakta in i hennes bröst och hon upplevde det som positivt stärkande. Detta hände samtidigt som jag gjorde min övning flera mil därifrån. Huruvida jag var upphov till ljusbollen är omöjligt att svara på men sambandet var onekligen gåtfullt.

Jag associerar den här upplevelsen till de ljusbollar som schamaner på Hawaii, så kallade kahunas, påstås kunna framkalla och skicka iväg. Under sin tid på Hawaii träffade Riley Crabb flera personer som berättade om upplevelser med dessa ljusbollar utsända av kahunas. Fenomenen kallades akualele vilket också var den lokala beteckningen på ufo. Riley Crabb var under några år ledare för Akualele Research Group. I samband med sitt arbete på Naval Supply Center, Pearl Harbour träffade han en infödd ingenjör som i sin släkt hade en kahuna. Han berättade för Crabb hur han många gånger sett sin släkting skapa dessa ljusbollar och skicka iväg dom. Ufologen Brent Raynes har en intressant artikel från sin tidskrift Alternate Perceptions Magazine som berör dessa kahunas och deras magiska skapelser. I sammanhanget kan det också vara intressant att läsa Max Freedom Long som ägnade många år åt att studera kahunas.

Riley Crabb, ledare för Borderland Sciences Research Foundation 1959-1985

Den andra upplevelsen inträffade 1982. Jag hade blivit god vän med Christian Bratt i Stockholm. Vi delade intresset för ufo, paranormala fenomen, esoterik med mera. Christian var vinimportör med många sociala kontakter i Stockholm. Han visste även en hel del om hur den undre världens internationella maffior fungerade. På kvällen den 5 april 1982 satt vi och diskuterade i min lilla lägenhet i Sundbyberg. Vi kom även in på hur maffian opererade och Christian nämnde ett namn på en ledare i undre världen. Plötsligt upplevde vi båda en mycket intensiv närvaro i rummet. Vi tystnade och bara tittade på varandra. Någon av oss sa att det är bäst vi byter ämne eftersom upplevelsen var obehaglig. Dagen efter ringer en av Christians närmaste vänner från Paris. Han är mycket allvarlig och varnar honom för de krafter han nu kommit i kontakt med. I en mycket speciell dröm hade han sett hur Christian utsattes för "farliga makter". Efter händelsen besökte Christian Jakobs kyrka och bad en skyddsbön.

Två upplevelser som för alla som läser dom bara kan räknas till anekdoter men som för mig var högst reella. Det vetenskapliga bevisvärdet är förstås noll. Ändå finns det tusentals liknande berättelser dokumenterade. I AFUs bibliotek finns hyllmeter efter hyllmeter med litteratur inom ämnet. Man kan naturligtvis nöja sig med att bara fortsätta undersöka och dokumentera dessa typer av upplevelser, inklusive uforapporter, utan att försöka dra några vidare slutsatser. Men den intellektuellt och existentiellt nyfikne vill gå vidare och undersöka om det finns någon alternativ världsbild eller paradigm som på ett förnuftigt sätt kan ge en tolkning av upplevelserna och sätta in dom i ett större sammanhang. Det sökandet är dock närmast ett sisyfosarbete. Ufologen Aimé Michel uttryckte det på sitt humoristiska vis: "Ufologi är inte en vetenskap utan en initiationsprocess. Man startar med fältundersökningar och slutar med att studera arabiska mystiker."

Glöggfest och kursgård

I dag var det dags för AFUs traditionella glöggfest. Inte mindre än 18 personer bänkade sig kring bordet klockan 12.00. Ändå var det några som av olika skäl inte kunde komma. Kylan bidrog förstås. 14 grader minus gjorde att det bet i kinderna när jag trots snön cyklade till arkivet. God hjälp med dukning fick jag av Tarja, Anki och sambo Susanne. Stort tack! Och Tobias hade kört ner flaskorna med glögg sedan tidigare.

Det är serverat. Jag hälsar alla välkomna till bords

Det blev trångt men mysigt kring bordet

Med tanke på att vi blir fler och fler deltagare på AFUs glöggfest får vi nästa år kanske istället ha glöggmingel med gående bord. Eller varför inte svävande bord nu när vi har så mycket parapsykologisk litteratur. Det vore väl en radikal innovation och skulle säkert bli en bra artikel i UFO-Aktuellt. Det var trevligt att träffa både nya och gamla i AFU-gänget. Diskusionerna kring bordet handlade om allt från orber och spöken till mera jordnära saker. Av någon underlig anledning var det en speciell glöggkanna som gick åt först...

Lustigt att den här glöggkannan gick åt först...

Tobias Lindgren och Ingrid Collberg trivdes kring bordet

Som aktiva i UFO-Sverige vet så kan våra kurser för fältundersökare tyvärr inte fortsätta på Hållsta konferens utanför Eskilstuna, eftersom de lägger ner verksamheten. Vi måste alltså se oss om efter en ny kursgård. I söndags var Tobias Lindgren och jag och tittade på Fredgagården som ligger i Kolmården strax norr om Norrköping. Vi blev mycket väl mottagna av ansvarige Mats Lundström som lyste upp när vi berättade att vi var från UFO-Sverige. Han är nämligen själv ufointresserad.

Tobias framför ett vintrigt Fredgagården

Fredgagården ligger mycket idylliskt vid Bråviken med en fantastisk utsikt. Den påminner om Barken konferens i Dalarna med både skog och sjö intill kursgården. Man har sammanlagt 51 bäddar och mycket väl försett med samlingslokaler och teknisk utrustning, plus att man också är kända för god mat. Både Tobias och jag tyckte att det var ett toppenställe men allt hänger förstås på priset. När Mats Lundström är klar med kursgårdens nya hemsida skickar han mig en offert som vi får ta ställning till. Stjärnhimlen bör kunna ses bätte här än på Hållsta och det vore fascinerande en kunna följa en hel svärm av ufoballonger sväva ut över Bråviken. Förhoppningsvis kan jag informera om offerten vid UFO-Sveriges styrelsemöte och årliga fest på Hotel Lilton i Ängelholm lördagen den 12 januari.

Bråviken från Fredgagården

Gränslandsforskare och kättare

Dagen har gått i parapsykologins tecken. Vid elvatiden kom Nemo Mörck på ett studiebesök till AFU och för att söka uppgifter i äldre parapsykologiska tidskrifter. Nemo är suppleant i styrelsen för Sällskapet för parapsykologisk forskning (SPF) och Stiftelsen John Björkhems minnesfond (JBM). Dessutom medredaktör för sällskapet nyhetsbrev. Vi fick några timmars trevliga och givande diskussioner om parapsykologi, skepticism, idéhistoria med mera. Dessutom lyckades vi i vårt Evansbibliotek faktiskt hitta en engelsk parapsykologisk tidskrift från 1905 med en artikel som Nemo letat efter. Måste säga att jag kände mig lite stolt över vårt bibliotek när vi hittade denna gamla tidskrift. En stor del av dagen har också Tobias Lindgren suttit med oss i AFU och jobbat med rapportcentralen. Under dagen har han lyckats hitta förklaringar till flera fall som rapporterats. På eftermiddagen åkte vid alla tre till en pizzeria för en välbehövlig lunch.

Tobias jobbade med inkomna uforapporter medan Nemo och jag diskuterade parapsykologi

Appropå parapsykologi så berättar Clas Svahn på sin blogg att han intervjuat parapsykologen Chris Roe som är på Sverigebesök för att bland annat hålla föredrag i sitt ämne. Chris Roe är professor i psykologi och parapsykologi vid Northhampton University, England. Vad jag förstår kommer Clas att skriva i DN om intervjun och kanske blir det också en artikel i kommande UFO-Aktuellt. Nya numret är förresten på gång och kommer att nå alla prenumeranter före jul, om allt går som det ska.

Clas Svahn och Chris Roe

Att parapsykologi fortfarande kan räknas till vad Jacques Vallee kallar forbidden science fick Etzel Cardena erfara för ett par månader sedan. Cardena är professor i psykologi vid Lunds universitet. Cardena har i sin forskning ägnat sig mycket åt hypnos och parapsykologi. Efter en artikel i Lunds universitets magasin (LUM) där Cardenas telepatiexperiment refererades skrev nio Lundaprofessorer en kritisk artikel i Svenska Dagbladet där de betecknade parapsykologi som pseudovetenskap och att Cardenas forskning skadade universitetets rykte.

Ingen av de nio professorerna är expert på parapsykologi. Ändå kan de avfärda forskningen som pseudovetenskap. Jag har alltid betraktat det som en gåta att forskare vågar uttala sig kategoriskt i en kontroversiell sakfråga utan sakkunskap, utan empiriskt underlag, utan egna undersökningar. De tycks ha den märkliga paranormala gåvan att kunna avgöra sakfrågor utan att ha satt sig in i ämnet eller gjort egna undersökningar. Detta sätt att resonera skulle jag i själva verket vilja beteckna som pseudovetenskap, precis det som man anser sig bekämpa.

Detta är också den linje som Etzel Cardena presenterar i sitt försvar för forskningen. Han skriver mycket insiktsfullt: "Man kan göra följande jämförelse. Jag har inte studerat atomfysik, jag hänger inte med i litteraturen eller deltar i forskarkonferenser. Låt säga att en atomfysikforskare skriver en artikel som för mig framstår som fullständigt absurd inom ämnet. Jag slår med då ihop med ett gäng forskarkompisar och skriver brev som kritiserar allt som pekar på att sådana resultat kan vara möjliga. Byt ut atomfysik mot parapsykologi så har du situationen i ett nötskal." Lyckligtvis visade sig Lunds universitets rektor, Per Eriksson, vara en modig och framåtblickande man. Han försvarade Cardenas forskning med orden. "Det ingår i den vetenskapliga grunden att ifrågasätta etablerade sanningar".

Om skeptikerrörelsen och konservativa forskare dömer ut den ändå relativt erkända parapsykologin som pseudovetenskap kan man tänka sig vad som skulle hända om någon försökte sig på seriös ufoforskning vid något universitet. Jag kan se rubrikerna i pressen - skandal, pseudovetenskap, kulturfara. Minnesgoda bloggläsare erinrar sig folkpartisten Torbjörn Jerlerups absurda kritik av AFU i somras. Det var förmodligen bara en västanfläkt av vad som skulle hända om någon försökte införa ufologi på universitetsnivå. Här har vi anledningen till att AFU är en privat ideell stiftelse. Vi får räkna med att tills vidare vara kättare och kulturella outsiders. Två relativt aktuella böcker som tar upp den här problematiken är Authors of the Impossible av Jeffrey J. Kripal samt Hunt for the Skinwalker av Colm A. Kelleher och George Knapp.

Jag kommer också att tänka på vad Meade Layne, grundaren av Borderland Sciences Research Foundation (BSRF) skrev som svar till en läsare av hans tidskrift Round Robin: "Round Robin does not want to argue the case for elementary psychic happenings. It is written for people who already know and accept such things. If people don´t believe in survival and communication, in materialisation, apports, levitation, extoplasmic phenomena and so on - that is all right - but let them go to the ten thousand books delaing with such subjects. I don´t give a hoot what they believe. If you were publishing a journal on chemistry, you wouldn´t write for sceptics who doubt that H (hydrogen) and Cl (Cloride) will combine. We have a great body of borderline facts, net yet accepted by "official" science, though known to thousands of individual scientists. There are methods of work which are valid and scientific, but still outlawed by official science."

Inte bara ett vetenskapligt problem

De flesta fall som kommer in till UFO-Sveriges rapportcentral är resultatet av tämligen enkla misstolkningar av ufoballonger, planeter, flygplan etc. För att inte tala om den digitala fototekniken som ställer till en hel del där fotografen inte förstår hur den nya tekniken fungerar. Insekter som flyger nära kameran kan ibland se ut som okända farkoster. Sedan är det många som hör av sig bara för att fråga vad det var för märkligt ljussken de sett. Tobias Lindgren på rapportcentralen kan ofta direkt ge rapportören en trolig förklaring och UFO-Sverige lägger inte ner någon möda på att utreda enkla ljussken. Fältundersökare kan därmed koncentrera sig på de betydligt färre men mera komplicerade närobservationerna.

Tobias Lindgren undervisar fältundersökare vid UFO-Sveriges kurs 2 oktober 2010

När det gäller de vanliga men mera gåtfulla ufoobservationerna är tekniskt och vetenskapligt kunnande viktigt. En skicklig fältundersökare kan ofta hitta en naturlig förklaring till händelser som från början tycks mycket gåtfulla. De rapporter som sedan återstår kategoriseras som ufo och är den verkliga gåtan. I AFUs rapportarkiv finns något hundratal dylika. Det finns dock en rapportkategori som ytterst få seriösa ufologer ägnar sig åt och det är de fysiska kontaktfallen med mänskliga varelser. Orsakerna är säkert flera. Ämnet är kontroversiellt och det kräver både mycket tid och tålamod att undersöka kontaktfall.

Eftersom jag själv koncentrerat mig på att undersöka och dokumentera fysiska kontaktfall med mänskliga varelser, så kallade nordic aliens, har jag blivit medveten om att här krävs mer än bara än bara ett vetenskapligt tänkande. En del av fallen och problematiken har jag dokumenterat i boken Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige. Även om det är en kontroversiell teori så tyder en del kontaktfall på att det finns människor i vårt samhälle som verkligen mött och även i dag möter "främlingar" som utger sig för att vara från andra planeter. Jag arbetar just nu med två sådana fall som är högst märkliga. Att vittnena vill vara anonyma är självklart och här är det viktigt med respekt och diskretion.

Ett av vittnena betecknar sig själv som skeptiker och skulle tidigare inte trott på någon annan som berättat om upplevelser som han själv varit med om. Mannen säger sig ha träffat främlingarna både i sitt eget hem och varit inne i deras farkost tillsammans med flera andra vittnen. I ett mejl nyligen förklarar han: "Möjligen har dessa avancerade civilisationer hållit jordklotet under uppsikt länge, och helt klart är att man har en strategi att vara mycket diskreta. De människor som har förmånen att ha "kontakt" hanterar nog sin kunskap mycket seriöst."

När man konfronteras med fall av den här kategorin räcker inte bara vetenskapligt tänkande. Det uppstår etiska dilemman. Och man måste också vara beredd att tänka i andra banor, något som Jacques Vallee ofta nämnt i sina böcker. Jag brukar framhålla följande citat:

"Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?... vetenskapen arbetar efter vissa regler. Till exempel utgår man ifrån att fenomenet som observeras har en naturlig orsak snarare än konstgjort eller kontrollerat. Ufofenomenen kan vara kontrollerade av främmande varelser. Om det är så hör studiet av dem inte till vetenskapen utan till underrättelstjänsten, alltså kontraspionage." (Jacques Vallee, Messengers of Deception s. 67-68).

 
Nu behöver man förstås inte tänka i negativa banor som spionage men det handlar om öppenhet för möjligheter. Och vad gör man som ufolog om man kan konstatera att en verklig kontakt med okända främlingar faktiskt äger rum? Det är en problematik som inte finns med i vanliga manualer för fältundersökare. Men det här är problem som den som ger sig in i kontaktfallsproblematiken måste vara beredd på. Till slut hamnar man i rent filosofiska eller existentiella grundproblem.   Jag förstår John Keel som började som en cynisk skeptiker men efter flera års undersökningar av bland annat kontaktfall skrev i sin bok Operation Trojan Horse: "My scepticism has melted away, and I have turned from science to philosophy in my search for the elusive truth."