Ole Jonny och Måndagsgruppen

Allting gick väl under UFO-Sveriges fältundersökarkurs på Hållsta konferens i helgen men samtidigt fick vi det tråkiga beskedet att konferensanläggningen läggs ner. UFO-Sverige har huserat på Hållsta sedan 2009 men nu blir det till att hitta ett nytt ställe för kurserna. Om någon känner till en inte alltför dyr konferensanläggning så tipsa oss. Helst i lantlig miljö så vi inte blir störda av stadsljus. Barken konferens i södra Dalarna var perfekt ur den synpunkten med vacker natur runt omkring. Där höll UFO-Sverige till 2004-2008 och jag minns fortfarande hur inspirerande det var med den vackra stjärnhimlen och att vakna med utsikt över den dimbeslöjade sjön Barken. En kombination av svensk idyll och naturmystik som fungerade som en fin inramning till kurserna.

Utsikt från mitt fönster på Barken konferens 1 november 2008

Eftersom jag hade satt ihop frågorna till kursens tipspromenad var jag naturligtvis nyfiken på vem som blev vinnaren. Clas ringde och meddelade på lördagskvällen att det här året var det Ole Jonny Brænne som tog hem förstapriset. En signerad bok av Christer Fuglesang. Jag fick tillfälle att gratulera Ole Jonny i går eftersom han tillbringar några dagar i AFU med olika projekt.

Ole Jonny Brænne jobbade hårt i D-arkivet

I dag dök hela AFU-gänget upp för att äta lunch i restaurangen på min arbetsplats, stadsbiblioteket. Varje tisdag serveras raggmunk med fläsk och lingon. Uppenbarligen en favorit för många. Det blev ganska fullt i extrarummet i Café Swartz. Med Anders Liljegren räknade jag till 14 personer. Själv var jag tvungen att äta lite tidigare på grund av ansvar för ett program på biblioteket.

AFU-lunch på stadsbiblioteket. Fr v Li, Ole, Anders, Timo

Förra veckan höll Anders Persson ett föredrag för ett tjugotal elever och lärare på Tullbroskolan i Falkenberg. Eleverna hade jobbat hårt med ufofrågan och även gjort egna modeller som passade bra tillsammans med UFO-Sveriges utställning som skolan fått låna. Anders var nöjd med arrangemanget och föredraget som säkert kan locka en del nya medlemmar till UFO-Sverige.

Slutligen undrar jag om någon därute vet vad som hände med Måndagsgruppen i Stockholm? Den startades som en fri sökargrupp av medlemmar från Teosofiska Samfundet Adyar 1951. I mars 1958 höll Kerstin Bäfverstedt ett föredrag om ufo i Måndagsgruppen. Hon var en av Sveriges tidiga ufologer, bland annat personligen bekant med Trevor James Constable och kretsen kring Borderland Sciences Research Association (BSRA). Kerstin fungerade som svensk representant för BSRA och skrev då och då i deras tidskrift Journal of Borderland Research. Under hennes föredag gick teckningslistor runt för de som ville vara med och starta en ufoförening. Resutaltet blev Ifologiska Sällskapet som bildades 23 mars 1958.

Kerstin Bäfverstedt

Det sista programbladet vi har i AFU från Måndagsgruppen är från hösten 1994, då Bo Haraldson tog över ordförandeskapet efter grundaren Jan-Erik Janhammar. Noterar bland annat att Clas Svahn finns med som föredragshållare på det sista programbladet. Den 5 december 1994 höll han ett föredrag på temat UFO-gåtan - vad vet vi i dag? Om någon vet hur länge Måndagsgruppen fanns kvar eller när den lades ner så hör gärna av er.

Missad kurs och nytt föredrag

Egentligen skulle jag ha tillbringat den här helgen på Hållsta konferens och UFO-Sveriges kurs för fältundersökare. Men det sprack tyvärr så Clas Svahn och övriga ansvariga får jobba extra hårt för att få allt att fungera. Tråkigt men inte mycket att göra åt. Både min sambo Susanne och jag ha varit däckade i vad som förmodligen är vinterkräksjukan. Jag hade hoppats kunna sjunga upp mig till helgens kurs men det visade sig vara alltför optimistiskt. Clas kommer som vanligt att rapportera på sin blogg om vad som hänt under kursen.

I dag är första dagen som jag känner mig något så när kry så istället för kurs sitter jag framför datorn och planerar mitt föredrag på Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS) på fredag. Temat den här gången är Ufo och den esoteriska traditionen. Ett ämne de flesta ufologer vet väldigt lite om. Jag kommer att visa de både förenings- person- och idéhistoriska kopplingarna mellan uforörelsen och esoteriken, särskilt vad gäller Sverige.

Det är märkligt att ingen, vad jag känner till, skrivit en doktorsavhandling om den teosofiska rörelsen i Sverige. Den startade med att författaren Viktor Rydberg år 1888 bjöd in ett antal teosofiintresserade till sitt hem i Djursholm, bland dem två damer som besökt Blavatsky i London. Det blev upptakten till bildandet av den svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet, under ledning av läkaren dr. Gustaf Zander. Även kung Oscar II var intresserad av teosofin och när det internationella samfundets ledare Henry Olcott och senare Annie Besant besökte Sverige blev de inbjudna till audiens hos konungen. Anhängare och sympatisörer var för övrigt grevinnan Constance Wachtmeister, August Strindberg, Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Bland teosofer finner vi också kända namn som psykologerna Sidney Alrutz och Bror Gadelius. Dessutom konstnären Gustaf Fjæstad.

Mycket kortfattat skulle man kunna säga att den organiserade svenska uforörelsen skapades av esoteriker, i första hand av medlemmar i Teosofiska Samfundets Adyar. De två första ufoböckerna på svenska, De flygande tefaten av Frank Scully (1951) och Flygande tefat – observatörer från världsrymden av Donald Keyhoe (1955), resulterade inte i bildandet av några ufoföreningar även om de bidrog till ett ökat intresse för frågan.

Att det blev just teosofer som skapade den svenska uforörelsen är inte förvånande. Tanken på utomjordiska besökare och intresse för paranormala fenomen var tidigt en integrerad del av teosofin. Därmed skapades också en öppenhet för ufofenomen. De kunde lätt integreras som en naturlig del i läran. Särskilt sedan författaren Desmond Leslie med sin mycket uppmärksammade Flying Saucers have Landed (1953) ägnat en stor del av sin bok åt jämförelser med påståenden i esoterisk litteratur.

Malmö Interplanetariska Sällskap, blev till mycket tack vare det ambitiösa arbete på att starta ufoföreningar runt om i Sverige som drevs av Edith Nicolaisen (1911-1986), grundaren av bokförlaget Parthenon. Inspirerad av antroposofi, teosofi och framförallt George Adamskis böcker om möten med rymdmänniskor upplevde Nicolaisen sig som kallad till ett korståg för the new age, den nya tidsåldern i Norden. Med en glödande övertygelse, obändig energi och målmedvetenhet reste hon runt i Sverige åren 1958-1964 och besökte hundratals skolor, folkbibliotek, ABF-, IOGT-, sjömans- och militärbibliotek för att informera om den nya tidsåldern och sälja Parthenons litteratur.

Vad jag känner till var Edith Nicolaisen själv inte medlem av Teosofiska samfundet Adyar. Däremot var hennes första medarbetare i Parthenon aktiva teosofer. Ediths världsbild var inte strikt teosofisk utan en blandning av antroposofi, teosofi, rosencreutzarläror, spiritualism and ufo-kontaktpersoners budskap. Någon intellektuell systembyggare var Nicolaisen inte utan snarare en nyandlig eklektiker som blandade friskt från olika källor. Trots sina åtta års akademiska studier i bland annat språk och filosofi såg hon inte motsättningarna mellan de olika lärorna utan plockade likt dagens new age-entusiaster idéer från ett stort andligt smörgåsbord.

Edith Nicolaisen lyckades ganska väl med sitt andra mål, att bilda ufogrupper runt om i Sverige. I oktober 1958 bjöd hon in de tyska ufologerna Karl och Anny Veit för att hålla föredrag i Malmö och Helsingborg. Resultatet blev att Malmö UFO-Sällskap bildades den 1 oktober 1958. Föreningen ändrade 1962 namn till Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS), som i dag är den äldsta ännu existerande ufoföreningen i Sverige. Under framförallt Ebbe Johanssons ordförandeskap har MIS fungerat som en aktiv föreläsningsförening alltsedan 1950-talet. Ebbe var också under några år ledamot i Parthenons styrelse. I dag är MIS en del av riksorganisationen UFO-Sverige.

En idéhistoriker som undersöker den svenska uforörelsen skulle faktiskt kunna hävda att svensk ufologi från början till stor del var ett skott på den esoteriska traditionen. Det finns mycket mer att berätta om detta men det får vänta till föredraget på fredag.

Styrelsemöte

Söndagen har huvudsakligen ägnats åt UFO-Sveriges styrelsemöte i AFU. Jag åkte ner redan på förmiddagen för att inhandla bröd och plastmuggar och förbereda den nödvändiga fikapausen. Strax före tolv anlände de flesta och vi började med att åka till Hageby för gemensam lunch. Sedan blev det ganska trångt kring bordet i AFU-lokalen då inte mindre än tretton personer infann sig till mötet. Extra trevligt att Jörgen Granlie från Solna och Tage Bång från Töreboda kunde närvara.

Lunch i Hageby. Fr v Tage Bång, Gunnar Karlsson, Mats Nilsson, Jörgen Granlie, Carl-Anton Mattsson, Clas Svahn, Kaj Hahne, Tobias Lindgren, Rickard Andersson

Det är alltid mycket som måste diskuteras och beslutas vid styrelsemöten. Inte minst frågor om ekonomi och medlemsutveckling. UFO-Sveriges ekonomi är stabil även om vi naturligvis som alla föreningar önskar fler medlemmar och prenumeranter på UFO-Aktuellt. Just nu är antalet registrerade medlemmar 325 och antalet prenumeranter på UFO-Aktuellt 707. Clas Svahn har just lagt sista handen vid det nya numret som han visade på sin laptop. Som vanligt intressanta och varierande artiklar att läsa.

Clas visar nya UFO-Aktuellt. Till höger Carl-Anton Mattsson

Nästa helg är det fältundersökarkurs i Hållsta och det visar sig att samtliga 36 anmälda har kunnat få de rum de önskar. Temat är denna gång konspirationsteorier och det blir ingen uppdelning i nybörjare och fortsättare utan alla kommer att kunna ta del av samtliga programpunkter. Av utåtriktad verksamhet kunde noteras att en skola i Falkenberg har ufo som tema under kommande vecka och har fått låna delar av UFO-Sveriges utställning för ändamålet. Tobias Lindgren och Rickard Andersson har gjort en berömvärd insats och kört ner utställningen till Falkenberg.

Fr v Mats Nilsson, Tobias Lindgren, Håkan Ekstrand. Rickard Andersson skymtar i bakgrunden

Rapportcentralens arbete och undersökning av ufofall diskuterades flitigt. Tidsbrist gör att många fältundersökare ibland inte hinner med viktiga undersökningar. De mest intressanta fallen måste prioriteras och styrelsen enades om ett system för bevakning av prioriterade rapporter skall prövas. Dessutom skall ett försök göras att åter skapa en bedömningsgrupp som slutligen gör en bedömning av både observationen och kvaliteten på undersökningen.

Fr v Tage Bång, Gunnar Karlsson, Mats Nilsson

Anders Liljegren redogjorde för den senaste utvecklingen och projekten i AFU, bland annat möjligheten att kunna anställa personer med ett nytt statligt bidrag. Osäkerheten vad gäller framtiden för Fas 3 gör att AFU måste titta på alternativa möjligheter både till inkomster och anställningar. Avslutningsvis beslutades att en lista på vem som ansvarar för vad inom UFO-Sverige skall presenteras, vilket gör det lättare för allmänhet och medlemmar att veta var de skall vända sig i skilda ärenden. Nästa styrelsemöte blir på Hotel Lilton i Ängelhom lördag 12 januari. En trevlig tradition som UFO-Sverige haft i många år.

Efter mötet passade Anders, Clas, Jörgen och jag på att titta ner i C-lokalen för att beskåda den fina donation vi fått från Willy Wegner i Danmark. Clas hade med sig en stor del av samlingen och där hittade vi många godbitar i form av böcker och tidskrifter som saknas i AFU. Ett verkligt stort tack till Willy Wegner för denna oerhört värdefulla donation.

Fr v Anders Liljegren, Jörgen Granlie, Clas Svahn

Clas med den historiska skylten som han fått med sig från England

Alla dessa varelser

Clas Svahn berättar på sin blogg om ett intressant föredrag av Inger Waern som han varit på. Clas är sedan många år bekant med Inger Waern som är känd för sina böcker om änglar. Väsen som hon upplevt och kommunicerat med flera gånger. Clas ställer den mycket väsentliga frågan hur vi skall skilja på och tolka alla typer av varelser som rapporteras: utomjordingar, spöken, änglar, älvor etc. Som ufolog möter man ständigt människor som berättar om möten med dessa typer av varelser. Tolkningen handlar till stor del om vilket paradigm vi omfattar som undersökare.

I den tidiga vetenskapligt inriktade uforörelsen valde man ofta bort de varelseobservationer som inte stämde med en utomjordisk tolkning. Under 1950- och 60-talet var det högteknologiska produkter och besökare från rymden som gällde. Möjligen kunde man spekulera om robotar. Den som förändrade hela diskussionen om observationer av varelser var Jacques Vallee med boken Passport to Magonia.

Med Vallees intresse för både ufoforskning och esoteriska traditioner var det väl bara en tidsfråga innan han skulle börja titta på alternativa förklaringar till ufofenomenet. Sommaren 1968 tillbringade Vallee mycket tid i Bibliothéque Nationale, det franska nationalbiblioteket, för att söka litteratur om hermetiska traditioner och folktro. Och det var där han fick idén till Passport to Magonia, som med tiden skulle bli en klassiker inom ufolitteraturen. I sin dagbok Forbidden Science skriver han: ”I går kväll, när jag åkte tåget hem, fullastad med sällsynta esoteriska verk, började tankarna på en ny bok ta form. Den skulle visa en uttrycklig parallell mellan dagens ufofenomen och de medeltida traditionerna om elementalväsen, älvor och naturandar. Mina nuvarande undersökningar visar att dessa varelser har slående likheter i uppträdande med påstådda ufonauter.” (s. 358)

Titeln Passport to Magonia hämtade Vallee från klassiker i den hermetiska traditionen. Magonia, ett magiskt land ovan molnen finns omnämnt i en avhandling om vädermagi av biskop Agobard från Lyon 815. Invånarna i Magonia påstods där resa i ”molnskepp”. Det förekommer också i Comte De Gabalis, ett anonymt verk publicerat i Paris 1670 men allmänt tillskriven den franske prästen Abbé de Villars. Boken beskriver ett möte med den gåtfulle Comte De Gabalis, en mästare i de ockulta vetenskaperna, som bland annat instruerar Villars i kunskapen om osynliga väsen som sylfer, undiner, gnomer och salamandrar.

Passport to Magonia publicerades 1969 och skulle bli en av ufologins mest inflytelserika böcker. Tillsammans med Operation Trojan Horse, (1970) av den amerikanske journalisten John Keel gav den upphov till en helt ny inriktning inom ufoforskningen som en tid fick namnet ”den nya ufologin”. Istället för utomjordiska besökare talade Vallee och Keel om jordbaserade varelser som levde i en parallell dimension men med förmågan att materialisera sig. Och att ufonauter i själva verket kunde vara samma väsen som beskrivs i folktro och myter från hela världen.

Jämförelsen med folktroväsen gav också delvis upphov till en annan teoribildning inom ufologin, den så kallade psyko-sociala teorin, som i mera skeptisk anda menar att dagens ufovarelser representerar visionära upplevelser av samma typ som gav upphov till tron på folktroväsen men nu anpassade till en teknologisk tidsålder med rymdfart och utomjordiska besökare. Passport to Magonia tolkades ibland som att ufo enbart var dagens folktro men detta var alltså en misstolkning av Vallees egna teorier. Den mera skeptiska psyko-sociala teorin angående varelserobservationer anammades bland annat av Hilary Evans i böcker som Visions apparitions alien visitors.

Men precis som när det gäller tolkningen av ufofenomen är det viktigt att inte falla för frestelsen att pressa in alla varelseobservationer i en mall eller teori. De verkliga ufofenomenen är sannolikt en blandning av helt olika typer av fenomen som inte nödvändigtvis behöver ha något gemensamt eller samma ursprung. På samma sätt bör vi tänka när det gäller varelser. Alla dessa varelser som observeras rör sig sannolikt om helt olika typer av "fenomen". Som undersökare bör vi ha en rimlig öppenhet för olika tolkningar och först och främst samla så mycket basdata som möjligt. Data som på sikt kan hjälpa oss att förstå vad det handlar om.

Jag ser Vallees och Keel bidrag till ufologin som mycket väsentliga. Deras teorier har bland annat fört det goda med sig att ufologer i dag inte är så låsta till ETI-hypotesen. För egen del hade Vallee och Keel stor betydelse för mig själv när jag som ung ufolog konfronterades med den typ av varelseobservationer som bland annat beskrevs av Sture och Turid Johansson. Flera av deras upplevelser är tämligen svåra att passa in i ett snävt ETI-perspektiv.

När man ser den väldiga mängd olika typer av varelser som observeras framstår AFU:s satsning på att också samla litteratur etc om parapsykologi, religionspsykologi, Mariavisioner, folktro, esoterica etc som helt riktig. Alla som ger sig in i ufologin kommer snart att märka att frågan är betydligt större än att det bara skulle handla om utomjordiska besökare. Då är det viktigt att det finns ett arkiv och bibliotek som täcker hela fältet det okända.

Nammajaure från en annan synpunkt

1946 års spökraketvåg över Sverige är en av ufologins verkligt fascinerande gåtor. Ingen, varken försvaret eller civila ufogrupper, har kunnat ge någon rimlig förklaring till de missilformade objekt som av många vittnen observerades på låg höjd och ofta slog ner i sjöar. När militären letade vid nedslagsplatsen vid sjöarna fann man aldrig någonting. Och så har det fortsatt. Dessa missilformade objekt fortsätter att observeras över Sverige då och då. UFO-Sverige sökte som bekant i sjön Nammajaure för en tid sedan men hittade heller inget föremål.

UFO-Sveriges dykexpedition i Nammajaure

När jag läser dessa rapporter kan jag inte låta bli att associera till en märklig historia som berättades av den amerikanske kontaktmannen George Van Tassel. Inte världens mest seriösa källa förstås. Hans budskap från rymdmänniskor är för det mesta en form av naiv new age mystik. Samtidigt finns i hans gamla tidskrift Proceedings då och då information som är intressant på en annan nivå. För den som vill se en gammal intervju med Van Tassel kan jag rekommendera en film på YouTube. Säga vad man vill om George Van Tassel men tålamod hade han. Det är svårt att tänka sig en mer sarkastiskt intervjuare än journalisten i filmen.

George Van Tassel

I sin tidskrift Proceedings vol. 10, nr. 6, 1974 skriver Van Tassel om en major från det amerikanska flygvapnet, stationerad vid George Air Force Base, Kalifornien, som 1953 brukade komma på besök till det så kallade Giant Rock Airport där George Van Tassel senare höll sina stora tefatskonvent. Majoren berättade vid ett tillfälle om ett fall där en pilot rapporterar att ett okänt föremål flyger jämsides med honom. Föremålet störtar nära San Jacinto Mountain. Majoren och några andra från flygvapenbasen åker i helikopter till nedslagsplatsen. De hittar föremålet som verkar befinna sig i något slags automatiskt kontrollerad självdestruktion.

Föremålet är svart, äggformat (ovoid) och cirka 6 meter i diameter och 60 centimeter tjockt med ett pulserande ljus i mitten. Gruppen ställer sig på bara några få meters avstånd och observerar hur objektet börjar skaka som en geleklump medan det sakta försvinner helt och hållet. Ingenting finns kvar men gruppen tar markprover tillbaka till flygbasen. Vad som hände med rapporten fick Van Tassel aldrig reda på för majoren slutade besöka Giant Rock.

Den som kan sin George Adamski hittar samma förklaring i klassikern Ombord på rymdskepp (Inside the Space ships), där en av piloterna berättar följande för Adamski: "Dessa små "tefat" ser man ofta röra sig genom rymden och ibland lågt över jorden... När så är möjligt skickas dessa komplicerade och synnerligen känsliga små telemetrar alltid tillbaka till sitt moderskepp, men ibland bryts förbindelsen av en eller annan anledning... I sådana fall vidtas genast nödfallsåtgärder. På varje sida om moderskeppet, just under tefatens utslussningsportar, finns en magnetisk strålprojektor. När en telemeter kommer utanför vår kontroll skjuter en stråle ut för att upplösa den i dess beståndsdelar...Om en telemeter å andra sidan kommer utanför vår kontroll och så nära ytan av en planet att en explosion skulle kunna förorsaka skada får den landa på marken, dit vi skickar en svagare uppladdning. Resultatet blir då ingen explosion utan en gradvis upplösning av metallen. Först mjuknar den, blir geléartad och sedan en vätska som slutligen frigöres i gaser utan att lämna minsta spår efter sig." (s. 131-132)

Kanske inte så stor idé att dyka i Nammajaure igen, om man skall tro på rymdmänniskorna. Men det vore ju fint om dom kunde landa en dylik tingest inte så långt från Norrköping och låta bli destruktionen. Föremålet skulle passa bra i en monter i AFU.

Kursplanering och neurokirurg

Så var schemat spikat för UFO-Sveriges årliga kurs för fältundersökare 27-28 oktober på Hållsta konferens utanför Eskiltuna. Temat för den här kursen är konspirationsteorier där bland annat journalisten och författaren Gunnar Wall kommer att hålla en av föreläsningarna. Konspirationsteorier, inte bara om ufo, har blivit allt vanligare och det kan vara svårt för ufologer att bedöma rimlighet och förhållningssätt till alla ofta ganska fantastiska teorier som sprids, inte minst på nätet. Kunskap om och diskussion kring detta fenomen är därför viktigt och nödvändigt.

När man talar om konspirationer brukar det allt som oftast handla om onda hemliga maktgrupperingar som försöker dölja sanningen eller erövra politisk makt. I ufosammanhang har det blivit vanligt med föreställningar om reptilvarelser som agerar ungefär som i science fictionserien V. Inte så många är medvetna om att det också finns en hel del vad jag skulle vilja kalla goda konspirationer, kanske främst inom 1950-talets kontaktlitteratur. Temat har utvecklats i novellen Lost Legacy av science fictionförfattaren Robert Heinlein.

En grupp från California university med intresse för parapsykologi möter under en utflykt till Mount Shasta representanter för ett hemligt sällskap, adepter som utvecklat enastående paranormala förmågor. Gruppen blir invigd i den kamp som pågår mellan goda och onda adepter. Novellen är fascinerande i sina filosofiska diskussioner och inte minst Heinleins humor. Här är ett citat: "Any suggestion that there might be something to consciousness that can´t be explained in terms of physiology and mechanics is about as welcome as a Saint Bernard in a telephone booth."

Ovanstående citat är aktuellt med tanke på uppståndelsen kring boken Proof of Heaven. A Neurosurgeon´s Journey into the Afterlife av den amerikanske neurokirurgen Eben Alexander. Liksom många av sina kollegor var han tidigare övertygad om att medvetandet enbart var kopplat till hjärnan, det som brukar benämnas vetenskaplig reduktionism. Men efter att 2008 ha legat sju dagar i koma och varit med om så kallade utanför-kroppen-upplevelser har han ändrat åsikt. Fenomenet är väl känt inom parapsykologin men det ovanliga med Alexander är att hans kollegor skötte honom och apparatur under koman och man kunde konstatera att cortex var helt avstängd. Eben Alexander åker runt på olika konferenser och vill med sitt eget exempel förklara att vi är mycket mer än bara våra fysiska kroppar. Det skall bli intressant att följa den vidare debatten i detta fall. 

Slutligen vill jag framföra ett hjärtligt grattis till Carl-Anton Mattsson som fyller 66 år i dag. Carl-Anton tillhör UFO-Sveriges verkliga oldboys och har varit med i olika verksamheter sedan 1970-talet. En stor del av sin pensionärstid ägnar han nu åt förlaget Parthenon. Få är så beresta som Carl-Anton som varit runt om i världen och undersökt märkliga platser och fornlämningar. Där har han också samlat på sig många ovanliga instrument och annat som pryder bokhyllorna i hemmet i Nyköping.

Carl-Anton med en så kallad ragdong från Nepal

Är Håkan Blomqvist teosof?

Rubrikens fråga är faktiskt fullt förståelig. Jag har ofta i artiklar och blogg hänvisat till teosofin och den esoteriska traditionen. Dessutom kommer jag fredagen den 2 november att hålla ett föredrag om ufo och den esoteriska traditionen i Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS). Men den som gjorde mig direkt medveten om frågan var författaren Peter Olausson som på sin blogg skrev "Å andra sidan är Blomqvist själv teosof". I ett mejl förklarar Olausson att han var helt säkert på att jag var teosof på grund av min bevakning av ämnet genom åren. Det är förklarligt om fler drar samma slutsats och därför kan det vara på sin plats att jag förtydligar min inställning i frågan.

Mitt intresse för teosofin och den esoteriska traditionen kan delas upp i tre punkter:
1. Flera av den tidigare uforörelsens pionjärer var teosofer, särskilt gäller det Sverige. För att förstå uforörelsens historia måste man ha kunskap om rörelsens idéhistoriska rötter och de personer som var med. För forskningen är denna kunskap av central betydelse. Jag följer med i den internationella debatten som förs både bland teosofer och akademiska forskare specialiserade på teosofi och korresponderar med flera av dem. Är även prenumerant på världens enda akademiska tidskrift i ämnet Theosophical History, vars redaktör är dr. James A. Santucci, vid California State University.

2. Den tidiga teosofin har fenomenmässigt många beröringspunkter med dagens uforapporter och kontaktfall. Något som alla kan notera som studerar båda ämnena. Jag har ofta kallat teosofi för kontaktfall utan farkoster just på grund av dessa likheter. Här finns ett stort och obearbetat forskningsfält. Det förs också i stort sett samma diskussioner om möten med varelser och paranormala fenomen inom båda rörelserna.

3. Mitt intresse för filosofi, idéhistoria och livsåskådningsfrågor har gjort att jag studerat och som sökare prövat åtskilliga olika rörelser under åren. Även om jag i grunden betraktar mig som humanist så anser jag teosofin och den esoteriska traditionen som den intressantaste och mest logiska världsbild jag stött på. För mig fungerar den som en alternativ arbetshypotes eller paradigm både vad gäller ufoforskning och som världsbild.Jag är fascinerad över att se i vad mån den i olika sammanhang håller för verklighetens prövning. En slags tredje vägens ufologi överförd till teosofin.

Detta är mycket kortfattat min grundinställning men jag vill ändå presentera några ytterligare filosofiska tankegångar. För den vetenskapligt och humanistiskt inriktade läsaren måste kärnfrågan bli huruvida det är intellektuellt försvarbart att, även bara som arbetshypotes, godta utsagor i den esoteriska litteraturen? Personligen hyllar jag den gamle filosofiprofessorn Ingemar Hedenius tes om den intellektuella moralens maxim: ”att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant.” Återstår alltså frågan om det finns några förnuftiga skäl att acceptera den esoteriska världs- och livsåskådningen?

Personligen kan jag i dag inte intellektuellt försvara en materialistisk eller snarare fysikalistisk världsbild. Grundskälen är två. Jagmedvetandets gåta samt mängden av väldokumenterade paranormala fenomen, även inräknat ufofenomenen. Båda faktorer som tydligt pekar på att verkligheten är större än vi känner till och kan vetenskapligt konstatera. Människans jagmedvetande, detta upplysta fönster i den kosmiska natten, betraktar jag som en oerhörd gåta. Att bara definiera människan i materiella termer blir för mig alltför platt och orimligt. Det finns en kvalitativ dimension i jaget som kräver ett annat förhållningssätt. Jag kan inte godta föreställningen att en samling materia av en slump kan bilda ett väsen som  reflekterar över sin egen existens och tar etiska beslut.

Den andra faktor som gör att jag inte kan godta en fysikalistisk världsbild är den stora mängden väldokumenterade paranormala upplevelser och hit kan i viss mån även räknas ufo och andra gåtfulla fenomen. Sammantaget blir de ytterligare en spricka i den materialistiska muren. Jag är givetvis medveten om alla möjligheter till misstolkningar som finns, inte minst psykologiska, både vad gäller ufo och paranormala fenomen. Men faktum är att även efter noggranna undersökningar kvarstår så många svårförklarliga händelser att det är rimligt att anta en eller flera faktorer x som saknas i den traditionella vetenskapliga världsbilden.

När man som både sökare och undersökare av gränsfenomen kommit till insikten att verkligheten är betydligt större och mera gåtfull än vad vi känner återstår den verkligt svåra utmaningen att försöka bedöma om det finns någon världsbild och livssyn som ger en helhet åt den samlade livserfarenheten. Det är lätt att förstå att den som börjar studera det enorma utbudet av andliga läror, mediers kanaliserade budskap och information mottagen på andra sätt av påstådda mästare och gurus snart ger upp. Den vetenskapligt kritiske sökaren noterar ganska snart att det mesta i genren inte motsvarar vad en intellektuellt och kulturellt bildad person finner värt att studera. Innehållet är allt som oftast samlingar av vänliga plattityder, naiv mystik med helt orealistiska påståenden om snabb andlig utveckling eller jordisk lycka. Där finner vi också kunskaps- och livsfientliga läror med inhumana föreställningar ibland kopplade till grumliga totalitära idéer. 

I februarinumret 1976 av den engelska tidskriften Flying saucer review fann jag ett intressant brev till redaktionen skrivet av den engelske ufologen T Bryon Edmond. I en diskussion rörande ufovarelser hänvisade han till flera citat från olika teosofiska och esoteriska skrifter, bland annat Alice Bailey. Jag skrev till honom och vi hann utbyta några värdefulla data och idéer innan korrespondensen upphörde. Sannolikt på grund av brevskrivarens höga ålder.

T Bryon Edmond visade sig vara en bildad och kultiverad äldre herre, mycket väl insatt i den teosofiska och esoteriska litteraturen. Dessutom var han intresserad av ufofrågan sedan 30 år, där han försökte hitta ledtrådar till gåtan i den esoteriska traditionen. Hans sätt att resonera kring frågan fann jag förnuftigt. I ett brev sammanfattar han sitt livs sökande: ”I grunden är jag agnostiker, men jag accepterar teosofin tills vidare därför att den besvarar flera frågor på ett logiskt och vetenskapligt sätt än någon annan religion eller filosofi jag känner till.”

Lite på samma sätt resonerar jag kring teosofin och den esoteriska traditionen. Den har generellt en logisk och intellektuell kvalite som saknas i övrig "andlig" litteratur. Men ska man ge sig in i den världen är det samtidigt viktigt att skilja på vad man vet och inte vet. Och att ha inställningen att den faktiskt kan vara fel. Som kritisk motvikt kan man läsa avsnittet om Kirk Allenfallet i Revelations av Jacques Vallee. Det visar hur lätt den är för en fantasifull individ att bygga upp inre världar utan koppling till verkligheten.

Att försöka bedöma utbudet i världsbilder och andliga läror är ett verkligt sisyfosarbete. Bästa förutsättningen är en bred allmänbildning, goda baskunskaper inom naturvetenskap och humaniora, en kritisk undersökande inställning och en humanistisk livshållning. Särskilt god hjälp har man av kunskap inom filosofi, religionspsykologi, mystik, parapsykologi samt att läsa böcker av både företrädare och motståndare till olika läror och idéer.

Ufoforskning och exopolitik

Dagen har jag ägnat åt att rensa ut gamla obrukbara tekniska prylar och annat från D-arkivet. Vi behöver utrymmet för de stora samlingar tidskrifter som donerats till AFU den senaste tiden. Anders Liljegren har hjälpt mig med att försöka välja ut vad som skall sparas respektive kastas. Eftersom vi nu har så många lokaler försöker vi specialisera de olika arkiven. D-arkivet är tänkt att enbart innehålla tidskrifter samt förenings- och personhistoriska samlingar. Den lokal som vi nu kallar 79:an (gamla Evansbiblioteket) blir arkiv för video- och kassettband, utställningar med mera. Hyllorna börjar nu komma på plats men fler hyllor behöver köpas in.

Så har jag köpt min första e-bok på Amazon. The Alien Files av Warren Aston. Det är fler och fler som väljer att inte publicera sina alster som tryckta böcker utan enbart som e-böcker. Även på min arbetsplats Norrköpings stadsbibliotek har vi gett ut två egna e-böcker. Det här kommer säkert att bli en trend bland många författare. Det är enkelt att köpa en e-bok på Amazon. Allt man behöver är ett konto (e-post och lösenord i Amazon) samt ladda ner e-boksläsaren Kindle (gratis) till sin PC. Sedan är det bara att välja och vraka bland titlarna. Nedladdningen går blixtsnabbt.

Filosofi och idéhistoria har alltid intresserat mig. Därför har jag upplevt de senaste veckornas ideologiska debatt (eller turbulens) vad gäller ufoforskning, exopolitik och skepticism som mycket väsentliga. Som gammal kulturradikal tycker jag om att gå till roten (radix) i frågeställningar och inte bara skrapa på ytan. Att det provocerar hör förstås till. Det kan vara på sin plats att jag ger min syn på skillnaden mellan ufoforskning och exopolitik och varför jag valt den kritiskt granskande ufoforskningen som arbetssätt.

Exopolitikrörelsen är historiskt sett relativt ny på den ufologiska scenen även om liknande idéer framförts redan på 1950-talet av till exempel NICAP och den nyandliga uforörelsen. Precis som inom den forskningsinriktade uforörelsen finns det mycket olika åsikter inom exopolitik. Det blev jag medveten om genom mitt deltagande på exopolitikkonferensen i Köpenhamn. Generellt ställer man sig dock bakom följande punkter:
1. Vi har besök av utomjordiska intelligenser.
2. Stormakternas elit inom militär och underrättelsetjänst känner till detta faktum.
3. För att få reda på sanningen krävs politisk aktivism för att tvinga denna elit att erkänna vad den vet.

Som forskningsinriktad ufolog blir mina synpunkter på dessa påståenden följande:
1. Det finns inga klara bevis för att vi har besök av utomjordiska intelligenser. Däremot observeras flera typer av ufofenomen varav några tycks handla om främmande teknologi och främmande intelligenser. ETI-teorin är endast en möjlighet för att förklara dessa rapporter. Men om man som exopolitikrörelsen gör talar om utomjordingar som en självklarhet så förutsätter man det som skulle bevisas. En öppen men mera försiktig och avvaktande inställning blir för mig den enda säkra och vetenskapligt acceptabla.

2. Det är uppenbart att stormakternas militär och underrättelsetjänster vet mer om ufo är man erkänner. Det går bara inte att blunda för många av de fakta som presenteras i böcker som Need to Know av Timothy Good eller UFOs and the National Security State av Richard Dolan. Därmed har exopolitikrörelsen rätt i att ufo inte bara är ett vetenskapligt problem utan också en politisk fråga. Problemet är bara att det är en närmast hopplös uppgift att försöka reda ut vilka hemliga dokument som är äkta eller avgöra om militära vittnen eller whistleblowers talar sanning och vilka som är mytomaner eller agenter som sprider vilda historier för att dölja något annat. Vi kan aldrig kolla källan. Att bara avfärda alla dessa rapporter som konspirationsteorier är inte en framkomlig väg men däremot är en försiktig och avvaktande hållning säkrast. Bäst underbyggda data får vi genom att själva undersöka observationer i vårt närområde där vi kan kolla grundkällan på ett helt annat sätt. Exopolitikrörelsen är också väldigt USA-beroende för sina data.

3. Eftersom vi inte vet om vi har besök av utomjordingar eller hur mycket stormakternas myndigheter känner till i ufofrågan blir politisk lobbying en högst osäker väg att nå sanningen. UFO-forskning finansierad med privata medel och ideella krafter blir därmed det säkrare alternativet.

Men exopolitikrörelsen kan bli en fruktbar del av uforörelsen om man inte tar ETI-teorin för given, intar en lite mera försiktig hållning vad gäller konspirationer och arbetar för att få ut tidigare hemligstämplade dokument från myndigheter samt samlar seriösa ufovittnen och forskare att presenteras vid konferenser. De kan också bidra genom att sända inkomna rapporter till undersökande ufologer och ufoföreningar. Den erfarenhet jag fått av danska exopolitiker visar öppenhet för dessa argument och en vilja till dialog. Tyvärr har danska SUFOI valt motsatt väg. Ole Henningsen har stängt dörren och förklarat att han inte vill ha någon vidare dialog med mig. Någon klarhet i varför SUFOI ändrat ideologi i enlighet med skeptikerrörelsen kan jag därmed inte få. Jag har inga problem att samarbeta med skeptiker men jag vill veta var vi har varandra. När dammet lagt sig efter stormen hoppas jag att även SUFOI lugnt och sakligt presenterar sin ideologiska grundsyn. Det goda samarbetet fortsätter förhoppningsvis. Och jag upprepar min inbjudan till ledningen att besöka AFU. Jag kan till och med tänka mig att bjuda på en öl.

Två föredrag

Det har varit en intensiv tid med turbulens och flera debatter. Dessutom har jag haft föredrag två dagar i rad. I går på Föreningen Gamla Norrköping där jag pratade för ett fyrtiotal personer om Arkivet för UFO-forskning och anknöt till några lokala ufoobservationer. Bland annat den kontroversiella frågan om den gamle flygvapenchefen Lage Thunberg jagade tefat över Kolmården med Rune Rydebrant på 1940-talet. En av åhörarna berättade om en märklig iakttagelse över centrala Norrköping på kulturnatten i lördags. Han blev nyfiken på två personer som stod och pekade uppåt. De visade sig att de tittade på en rombformat föremål med ljus i de fyra hörnen som ljudlöst passerade över staden. Min sagesman blev ganska skärrad av händelsen då han aldrig sett något liknande tidigare. Jag bad honom skriva ner händelsen och rita en teckning. Tyvärr visste han inte vilka de två andra personerna var som såg samma föremål.

I dag höll jag en föreläsning på Norrköpings stadsbibliotek på temat August Strindberg och teosofin. Ett tämligen svårt ämne för ett publikt föredrag eftersom de flesta vet en hel del om Strindberg men ytterst lite om teosofi. På min fråga hur många som läst en bok om teosofi visade det sig att endast en av de cirka  tjugofem åhörare tillhörde denna illustra skara. Jag valde därför att sätta in teosofin i ett idehistoriskt och kulturhistorisk större sammanhang och visa hur den influerat många kända svenska författare och kulturpersonligheter. Inte minst vår egen konung Oscar II. En kort sammanfattning av mitt föredrag finns att läsa på Norrköpings stadsbiblioteks hemsida.

Det finns inte så mycket skrivet om August Strindberg och teosofin utifrån ett akademiskt perspektiv. Däremot finner man en del artiklar på den teosofiska logen ULT:s hemsida. Söker man på avhandlingar om Strindberg i Kungliga bibliotekets katalog Libris finner man 120 stycken medan samma sökning på teosofi ge endast två avhandlingar. Jag har förut påpekat det märkliga i att ingen svensk doktorsavhandling skrivits om den teosofiska rörelsen i Sverige och dess kulturella inflytande. För att förstå symbolik, termer och idéer i Strindbergs produktion efter Infernokrisen 1894-1896 måste man vara insatt i både teosofi och Swedenborg. Man kan då också förstå varför han gick så hårt åt ateister i Svarta fanor.

När det gäller avhandlingar kan jag också se en brist i att ingen skrivít en doktorsavhandling om den svenska uforörelsens historia. Men förr eller senare upptäcker väl någon historiker Arkivet för UFO-forskning där allt material finns för en dylik avhandling. Tills vidare får läsare nöja sig med min mera blygsamma En resa i tiden. UFO-Sveriges historia 1970-2010.