Karlstad och MIS

Första semesterveckan började med en riktig regnig måndag då Susanne och jag satte oss i hyrbilen för några dagars besök i Karlstad. Efter en mycket god lunch på Alsters herrgård anlände vi till Hotel Bilan (gamla fängelset). Vädret gjorde att det bara blev lite shopping första dagen. Bilan är ett ypperligt hotell med ekologisk frukost och middag som ingår i priset. Vi har alltid lika roligt i hissen som har speglar på alla sidor vilket skapar underliga effekter.

Susanne i den skojiga spegelhissen i hotel Bilan

På tisdagen visade sig dock Sola i Karlstad igen och vi kunde flanera runt i staden, särskilt på det idylliska Sandgrund. Där ligger bland annat länsmuseet, Värmlands museum, och den här gången hittade jag faktiskt ugglor i museibutiken. Vi passade också på att besöka det nyöppnade Lerinmuseet som ligger i det gamla, numera nedlagda, danspalatset Sandgrund. Lars Lerins tavlor var tyvärr inte i min smak. Alltför dystra och disharmoniska. Tacka vet jag Rackstadmuseet i Arvika där bland annat Gustaf Fjæstads konst visas. Förutom berömd konstnär var han aktiv teosof och höll ofta föredrag i ämnet. Det finns något magiskt fascinerande över Fjæstads målningar. Dessutom skönhet och harmoni i kombination. Det är vad jag kallar verklig konst.

Hittade ugglor på länsmuseet i Karlstad

Tingvallabron i Karlstad sedd från det idylliska Sandgrund

Väl hemkomna på onsdagen råkade jag ut för magproblem och fick därför tyvärr ställa in resan till Ebbe och Karin Johansson i Malmö på torsdagen. Clas Svahn och jag hade planerat in att åka ner tillsammans men nu fick stackars Clas göra hela resan ensam. Allting gick dock bra och Clas fick med sig hem kassar med böcker och en hel resväska med gammalt föreningsmaterial från Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS). Stort tack till Ebbe och Karin för den fina donationen. Vi fick också två tavlor, bland annat en riktig stor målning signerad den gamla MISaren Yngve Freij. Clas hade också med sig en låda videokassetter från Mikael Karlsson. Tobias Lindgren och jag mötte upp Clas när han anlände till AFU vid halv fyratiden i dag och vi kunde konstatera att väskan med MIS-material innehöll mängder av historiskt värdefullt material.

Clas visar fynd från väskan med MIS-material

Clas och Tobias med tavlan av Yngve Freij

Jag fortsätter också att göra fynd i den skannade korrespondensen från Edith Nicolaisen, Parthenon. Ett mycket utförligt brev från Ivan Troeng den 9 juni 1962 beskriver i detalj hur Ifologiska Sällskapet bildades den 23 mars 1958. Troeng var ordförande åren 1961-1963, en tid som av många räknas som förenings "guldålder".

Ivan Troeng

Att man resonerade på ett helt annat sätt bland ufologerna på den tiden visar följande citat från brevet: "Sällskapets mål är att inom Sverige verka för ett allmänt och officiellt erkännande av fakta rörande de flygande tefaten. Under våren 1962 gjordes en framställning till ecklesiastikminstern om ekonomiskt stöd för verksamheten samt en framställning till försvarsministern om att sällskapet borde få tillgång till de rapporter om flygande tefat som samlats hos Försvarsstaben. Vid besöket hos försvarsministern den 22 maj framlades statistik som visade att sista veckan av maj sannolikt skulle medföra förhöjd aktivitet då en rymdflotta från Venus brukar anlända på 60de veckan efter möte mellan Jorden och Venus. Den 28 kunde all världens tidningar meddela att en sådan flotta siktats över hela Argentina."

Gåtan Rune Rydebrandt

I helgen har jag lyssnat på den intervju som Clas Svahn gjorde med Rune Rydebrandt 11 april 2001. Det är en intervju som ger upphov till fler frågor än svar. Rune Rydebrandt (1920-2004) var under många år ordförande och den drivande kraften inom föreningen UFO-Göteborg. Han var också åren 1939-1947 pilot inom flygvapnet och en tid förlagd till flygflottiljen F 13 utanför Norrköping. Rydebrandts intresse för astronomi och ufo väcktes tidigt och redan 1951 började en kamratgrupp samlas hemma hos Rydebrandt för att diskutera frågorna.

Med tiden växte gruppen och man skaffade en lokal i Göteborg. Föreningen UFO-Göteborg bildades formellt enligt stadgarna den 17 november 1966. Rydebrandt påpekade ibland att UFO-Göteborg var den första ufoföreningen som bildats redan 1951 men då handlar det bara om kamratgruppen som träffades informellt. Ordet ufo började inte användas förrän senare. Den första konstituerade ufoföreningen var Sällskapet för interplanetariska studier 1958 som jag påpekade i förra bloggen.

Rydebrandt var oerhört aktiv under några år i slutet på 1960-talet och början av 70-talet. UFO-Göteborg förekom ofta i pressen och Rydebrandt var en flitig föredragshållare runt om i Sverige. Han korresponderade med Gösta Rehn och Boris Jungkvist och 1968-69 fanns allvarliga planer på att bilda en riksorganisation. Man började bygga upp lokalavdelningar. På brevhuvuden från föreningen 1970 kan man läsa att Boris Jungkvist ansvarar för Stockholmssektionen av UFO-Göteborg och läroverksadjunkt Ingemar Nordgren är ledare för Lidköpingssektionen. Rydebrandt tänkte sig namnet Sveriges Ufologiska Forskningsorganisation (SUFOF) för den nya riksorganisationen. Men när UFO-Sverige bildades 1970 och några medlemmar från UFO-Göteborg hoppade av bildade föreningen GICOFF så gick luften ur planerna. Den 1 januari 1972 bytte UFO-Göteborg namn till Rymdteknisk forskning i Göteborg och fungerade mera i skymundan till slutet på 1990-talet.

Göteborgs-Tidningen 28 juni 1969

Den verkligt stora gåtan när det gäller Rune Rydebrandt är påståenden om närobservationer han gjort under sin tid som pilot i flygvapnet. För Clas Svahn berättade han mycket detaljerat om en observation av ett typiskt tefat med kabin som han såg under en övningsflygning våren 1944 eller 1945 tillsammans med Lage Thunberg, som då var chef för F 13 i Norrköping. Thunberg, som flög ett annat plan, försökte närma sig föremålet men det stack iväg med en oerhörd hastighet. Rydebrandt uppger att han såg föremålet på bara cirka 150 meters avstånd.

Det märkliga är att Rydebrandt inte berättat offentligt om denna ytterst intressanta observation tidigare? En händelse som involverade Lager Thunberg, chef för flygvapnet 1961-68. I ett brev till Boris Jungkvist 6 december 1968 skriver Rydebrandt: "UFOs svärmade på den tiden över hela jordklotet. Lage Thunberg - vid denna tid - min högste chef - jagade ju själv ett UFO under dessa spända år". Inget nämns om att han själv var med vid tillfället. Ännu mera gåtfullt blir det hela när Lage Thunberg själv i en intervju i Göteborgs-Tidningen 21 april 1967 säger: "Man ska inte skratta åt något man inte vet någonting om. Jag har själv varit med om att jaga flygande tefat en gång. Det var på 40-talet. Tyvärr blev det inget napp. Faten var för snabba för oss."

När Carl-Axel Jonzon 1969 och Clas Svahn 1986 frågade Thunberg om saken förnekade han all kännedom om händelsen. Kan det vara så att Rydebrandt fått order att hålla tyst om observationen men plötsligt vågade tala när han såg uttalandet av Thunberg i pressen? Att Rydebrandt tvingades hålla uppgifter om sin tid i flygvapnet hemliga berättar han om i brevet till Boris Jungkvist 1968. Han tar där upp alla olyckor som inträffade med militärplan: "Det hemlighetsfulla över alla dessa olyckor som inträffade icke endast här i landet - är av samma typ som idag. Mycket hemligstämplades. Själva fick vi på grund av tysthetslöftet inte vidare nämna något. Men i det av mig relaterade fallet över Östersjön kan ingen annan kraft ha medverkat till olyckan än en helt okänd sådan - eller som det ibland hette - outredd anledning."

Denna teori styrks av ännu en observation som Rydebrandt berättar om i en artikel som publicerades i danska UFO Kontakt nr 3, 1969. Rydebrandt hade tydligen skickat denna artikel till någon kollega varefter den hamnat i den danska tidskriften. Han berättar: "Själv blev jag vittne till hur en svärm av lysande skivor passerade över Vättern en mörk augustikväll. Skivorna kom från öster - saktade in - och delade sig i två formeringar varav den ena försvann norrut och den andra åt söder. Jag beräknar deras hastighet till dryga 1000 km/t under förutsättning att jag bedömde flyghöjden rätt. Jag anslog denna till 10.000 meter. Vår tidigare flygvapenchef General Thunberg under vilken jag hade nöjet att tjänstgöra under några år avslöjar för något år sedan att han jagat ett flygande tefat under 40-talet."

Återigen inget nämnt om Rydebrandts eget deltagande vid Thunbergs observation. Vi får heller inte veta om denna senare händelse inträffade i samband med hans tjänst vid flygvapnet. Efter att Boris Jungkvist läst om Rydebrandts observation i UFO-Aktuellt skrev han följande: "Hade Rune Rydebrandt varit med om en sådan händelse så hade han berättat den för mig... Han har aldrig någonsin talat med mig om detta så jag måste säga att jag är mycket skeptisk till hela historien."

Så hur ska vi tolka gåtan med Rydebrandts och Thunbergs observation? Fick de båda order om att hålla tyst om saken? Fick Thunberg kritik från militärt ansvariga efter sin intervju och därför förnekade hela händelsen? Eller är det så att Rydebrandt av någon psykologisk orsak bättrade på Thunbergs rapport och fantiserade att han själv var med? Tyvärr ställde aldrig Clas de viktiga följdfrågorna vid sin intervju. Den väsentliga frågan: Varför berättade han aldrig tidigare om observationen i sina många föredrag och intervjuer och varför kontaktade inte Rydebrandt själv Thunberg för att få en bekräftelse?

Sveriges första ufoförening

Nu när Leif Åstrand på AFU skannat hela den stora samlingen utländsk korrespondens från Edith Nicolaisen och bokförlaget Parthenon finns unika möjligheter att snabbt hitta intressant information. Jag har vid flera tillfällen nämnt att den första svenska ufoföreningen bildades på Chalmers i Göteborg den 19 mars 1958. Och att det var Edith Nicolaisen som initierade det hela. I AFU har vi två tidningsklipp bevarade som berättar om händelsen.

När jag här om dagen gick igenom den skannade korrespondensen hittade jag ett brev som Edith skrev till det tyska ufologparet Karl och Anny Veit den 21 april 1958. Där beskriver hon i detalj hur det gick till när första svenska ufoföreningen bildades. Ett fascinerade historiskt dokument. Edith tillbringade flera dagar i Göteborg i mars 1958 för att utröna intresset för föreläsningar om ufo av Karl Veit. Hon besökte flera skolor och läroverk. En dag föreslog hon för sin vän Brita Rodosi att de skulle sätta upp ett meddelande på anslagstavlan i Chalmers. Brita Rodosi var en av styrelseledamöterna i aktiebolaget Parthenon och dessutom distrikssekreterare för Teosofiska samfundet Adyar.

Meddelandet löd: "Vilka är intresserade av att diskutera de interplanetariska rymdskeppen från en vetenskaplig och teknisk synpunkt? Möte i konferensrummet..." De hade tillåtelse från skolledningen att ordna ett möte. "Vi hade väntat oss 4-5, men mellan 40-50 ungdomar dök upp. Efter en och en halv timmes föreläsning och diskussion var intresset så  stort att vi vågade föreslå: "Hur många av er skulle vilja bilda ett Interplanetariskt Forskningssällskap"? 17 unga män och kvinnor... skrev sina namn i en bok och beslutade att mötas på kvällen den 19 mars. Den här händelsen bröt barriären." Föreningen självdog snart men det var det första försöket att bilda en ufoförening i Sverige. Senare samma år bildades både Ifologiska sällskapet i Stockholm och Malmö interplanetariska sällskap.

De första entusiasterna 19 mars 1958

I veckan fick jag mitt exemplar av den flitige ufologen Nick Redferns senaste verk, The NASA Conspiracies. Redfern skriver flyhänt och har en förmåga att leta reda på intressanta och ovanliga kontaktfall. Så också i denna bok där han intervjuat P.T. McGavin, som kontraktarbetat för NASA. McGavin mötte den 29 oktober 1973, under märkliga omständigheter, en klassisk nordic alien, en långhårig "space brother" som kom från ett landat tefat. Främligen frågade om McGavin ville hjälpa rymdmänniskorna med diverse projekt. Jag kännner inte till fallet tidigare och tipsade Timothy Good som just nu skriver en ny bok om kontaktfall.

Bland de lite mer vemodiga nyheterna är att vi fick det sista tryckta numret av International UFO Reporter till AFU. Den har funnits sedan 1976 men läggs nu ner. Huruvida den kommer att fortsätta på nätet är ännu inte beslutat. Tråkigt, IUR har varit en av de bästa ufotidskrifterna i världen. Låt oss hoppas på en fortsättning.

Boklager och märklig humanoid

Lördagen och söndagen har jag huvudsakligen ägnat åt att försöka få lite ordning i UFO-Sveriges boklager. Nu går det åtminstone att hitta de böcker och annat material vi säljer. Men ännu återstår flera dagars arbete. Någon riktigt bra ordning blir det inte förrän vi köpt till lite flera Ivarhyllor. I boklagret finns som bekant även UFO-Sveriges utställning samt äldre utställningar från både UFO-Sverige och danska SUFOI.

En hel del återstår att göra som synes

Mina vana trogen ägnade jag även en stund åt att bläddra i den omfattande korrespondens som finns i AFU från olika ufologer. Här finner jag då och då intressanta historiska data om den svenska uforörelsen men även mer eller mindre okända uforapporter. När jag bläddrade i Sven Schalins pärmar hittade jag en märklig humanoidobservation som inträffade före ufoeran 1947.

Sven Schalin tillsammans med läkaren Ingeborg Kjellin intervjuar Hans Gustafsson och Stig Rydberg 7 januari 1959

I två brev 1959 till Sven Schalin berättar Karl Laiande, Borås, om den observation av en varelse som han såg tillsammans med en kamrat i byn Juminda, Estland 1938 eller 1939. Händelsen inträffade på den gård som Karls morföräldrar ägde. Han berättar: "... när varelsen började krypa fram genom springan mellan ovannämnda gärdesgården och uthuset stack han först genom armen mot uthuset för att liksom hjälpa dra genom kroppen. Det var just här jag fick uppmärksamheten riktad på honom. Eftersom handen var ej olik en människohand trodde jag först att det var en yngre bror till den andre personen som tänkte smyga sig på oss."

Den varelse som kröp fram var dock ingen människa. Karl ritade en skiss av den i brevet och fortsätter: "Dess längd var högst 1,10 m, troligtvis 1.05 m. Den var långbent, i proportionen av ca 7/12 av hela längden. Bröstet var mycket högt, nästan som en puckel och det halvsfäriska huvudet låg direkt på det och den övriga kroppen. Rakt över det halvsfäriska huvudet gick ett streck eller springa under ca 30 graders stigning. På ögonstället var två streck eller springor, snett, men åt vilket håll de var sneda kommer jag inte ihåg. Hela kroppen var täckt av samma material, grön-brunt, pegamoidaktigt."

"När min kompis började genspringa honom gjorde varelsen ingen brådska för sig. Först när kompisen var några få meter från den tilltänkta mötespunkten och varelsen ca fyra gånger så långt därifrån började den springa. Men då gick det undan värre. Hur retfullt enkelt som helst gled han förbi kompisen 1 m framför näsan. (Jag var själv aldrig närmare än ca 30 m.)... min kamrat var endast en meter ifrån honom på fullt språng... Likväl, helt övertygad om att varelsen medförde beväpning fösvann han bara, tillsynes i tomma intet framför kamratens ögon... Det är förresten den enda mystiska punkten i hela händelsen. Att varelsen besatte helt andra fysiska resurser än människan har jag ju redan vitsordat."

Intressant är att Karl Laiande tolkar händelsen som rymdbesök. Han skriver: "Eftersom jag själv sysselsätter mig med vetenskapliga föresatser anser jag upplevelsen såsom ett ofrånkomligt bevis för att vår jord besökes från rymden". Hans två systrar och morbror däremot, som han berättade händelsen för, ansåg att de sett en "kratt". En folktrovarelse gjord av mjöl och blod från den person som gjort den, alltså en på magisk väg tillverkad varelse.

Här ser vi hur tidsanda och världsbild spelar in i tolkningen. Hade Karl Laiande studerat folktro eller den esoteriska traditionen hade han kanske tolkat varelsen som ett naturväsen eller en så kallad elemental. Oavsett tolkningen rapporteras då och då liknande varelser. Känd är den grodliknande figuren som då och då rapporteras från bland annat USA. Sven Schalin träffade uppenbarligen observatören men något resultat av undersökningen har jag inte hittat.

Slutligen vill jag rikta ett hjärtligt grattis till Rickard Andersson och Lina Tellander-Roxhed som i går fick tillökning i familjen med en liten Linnea. Lycka till med allt önskar jag pappa Rickard och mamma Lina.

Rickard och Lina

Lennart Johansson avliden

Från Jan Fjellanders Facebooksida nås jag av det tråkiga beskedet att Lennart Johansson avled i sitt hem den 18 maj. Jag hade ett långt samtal med Lennart den 6 februari då vi pratade gamla minnen och planerade att han skulle komma till Norrköping för att titta på Arkivet för UFO-forskning. Lennart var under många år aktiv inom Miljöpartiet och skulle ha arbetat som funktionär på partiets kongress i Umeå 25-27 maj. Han hedrades under kongressen med en tyst minut och ett kort tal av Yvonne Ruwaida.

Lennart Johansson 1974

Lennart Johansson föddes 1948 och arbetade hela sitt liv på företaget Kone, som bland annat tillverkar hissar. Nybliven pensionär i mars 2011 planerade han att, förutom politiken, ägna sig åt släktforskning. Jag lärde känna Lennart i början av 1970-talet då vi båda deltog i UFO-Sveriges första riksstämmor i Motala. Tillsammans med Leif Johansson och Tony Eckardt hade han bildat Stockholms UFO-Center. Våren 1974 donerade han hela sin samling med drygt 200 ufoböcker till AFU vilket blev grundplåten till arkivet. Jag har många gånger undrat om det över huvud taget skulle ha blivit något arkiv och bibliotek utan denna första donation. Kjell Jonsson, som då hade samlingarna hemma i sin lilla etta i Södertälje, säger i en intervju att det var Lennarts donation som gav honom vidare inspiration att bygga upp ett ufobibliotek.

Lennart Johansson på UFO-Sveriges riksstämma i Motala 10 april 1971. Han står mellan Anders Liljegren tv och Erik Fredrikson th

Hösten 1973 gick jag med i den meditationsgrupp som Sture och Turid Johansson startat i sitt hem på Lidingö. Med i gruppen var också Lennart Johansson och flera andra från Stockholms UFO-Center. När jag hösten 1974 flyttade till Sundbyberg blev vi nästan grannar och umgicks ofta både i meditationsgruppens olika träffar och i ufosammanhang. Jag har många glada minnen av utflykter och fester där Lennart var med. Något jag aldrig glömmer är hans omedvetna felsägning när han skulle berätta om naturläkaren Birger Ledins bok Fyra vägar föra ut. Med allvarlig min presenterade han boken som Fyra vägar utför. Jag fullkomligt vred mig av skratt åt denna underbara felsägning.

Lennart i Sture och Turids meditationsgrupp augusti 1974

Nyårsfirande med Sture och Turid Johansson 1974

Jan Fjellander beskriver Lennart Johansson som en god vän som aldrig framhävde sig själv. Jag kan bara instämma. Han var blygsam men samtidigt oerhört kunnig inom många områden. Det bidrag han lämnat till svensk ufoforskning är bestående. Jag kan bara beklaga att han inte fick se det ufoarkiv han bidrog till att skapa. Men jag är glad och tacksam över att ha lärt känna honom och han lever i minnet.

I dag vill jag också passa på att säga grattis till UFO-Sveriges Håkan Ekstrand som fyller 62 år. Håkan håller i prenumerantregistret för UFO-Aktuellt och ser till att den tillsammans med norska UFO blir en sammanslagen tidning. Otaliga gånger har Håkan, Clas Svahn och andra åkt till England för att hämta ufomaterial till AFU. En verkligt berömvärd insats. Det är mycket tack vare dessa resor som AFU är världens största arkiv i sitt slag. Och så är Håkan E en förbaskat trevlig kille som man gärna svänger en bägare med. Så ett stort GRATTIS till dig min namne.

Håkan Ekstrand vid UFO-Sveriges riksstämma i Örebro 4 maj 2012

Två Rickard och Linköpings stadsarkiv

Passade på att ta en semesterdag i dag eftersom vi väntade flera besök till AFU. Klockan tio dök två Rickard upp. UFO-Sveriges styrelseledamot Rickard Andersson tillsammans med sin handledare Richard Lindgren från Mjölby kommun. Eftersom vår egen Rickard är arbetslös så kommer han att som arbetsmarknadsåtgärd vara knuten till AFU från måndag 18 juni till 31 augusti. Det passar oss alldeles utmärkt eftersom Rickard redan är insatt i både ämnet och verksamheten. Han kommer bland annat att marknadsföra UFO-Aktuellt och hjälpa Tobias Lindgren på rapportcentralen. Som utbildad kock har han också lovat att ordna lunch för AFU-gänget då och då. Något som helt säkert kommer att uppskattas.

Rickard Andersson och Richard Lindgren

Klockan två var det dags för nästa besök. Sju personer från Linköpings stadsarkiv hade bokat in studiebesök på Sjöfartsverket på förmiddagen och AFU på eftermiddagen. Anders Liljegren och jag guidade gruppen i våra lokaler och berättade om arkivets historia och verksamhet. Ännu så länge är det ganska rörigt i våra två bibliotekslokaler på grund av allt flyttande men vi kunde ändå visa den stora ämnesbredden i våra samlingar. Det är inte bara ufoböcker i våra hyllor utan vi täcker hela floran av forteana och paranormala fenomen. Något som arkivarierna inte hade väntat sig. Vårt namn är ju i den bemärkelsen lite missvisande.

Personalen från Linköpings stadsarkiv plus Anders på högerkanten

Efter visning av våra lokaler samlades gruppen för en fika i vårt huvudkvarter. Våra besökare hade med sig fikabröd och vi fick en trevlig pratstund runt bordet. Som gåva fick vi en vacker ljuslykta från Orrefors och en bok om Linköpings historia. Det är alltid extra roligt att visa AFU för arkivarier och jag gjorde som vanligt reklam för att jobba ideellt hos oss efter pensionen.

Mellan besöken i dag har både Anders och jag hunnit med lite arkivjobb. Jag har fått klart med ordningen i lagret för kontorsmaterial och Anders har börjat sorteringen av den enorma samlingen av tidskrifter som kom från England förra veckan. Jag är särskilt imponerad av de tidskrifter vi fått från Contact International. Här finns mängder av sällsynta utgåvor från 1950-talet och framåt. Det kommer att fylla många luckor i vår samling.

Anders kämpar på med tidskrifter i vårt överfyllda C-arkiv

Fint exemplar av gammal ufotidskrift från Australien (1955)

Ole Henningsen och lagerarbete

Strax efter klockan två i dag åkte Tobias Lindgren och jag ut till en mack efter E4:an strax söder om Norrköping. Där sammanstrålade vi med Ole Henningsen och hans fru som kom i långfärdsbuss från Danmark. Ole hade packat ett antal lådor ufomaterial plus gamla utställningsskärmar från SUFOI som nu skulle till AFU. Det blev ett snabbt möte eftersom bussen skulle vidare norrut. Vi hann dock utbyta några korta meningar och Ole lovade oss mer material framöver.

Tobias Lindgren och Ole Henningsen

Utställningsskärm från SUFOI

Ole har varit aktiv ufolog sedan 1950-talet och är sedan 1963 styrelseledamot i SUFOI. Ni kan läsa hans presentation på EuroUFO. Tobias och jag stuvade in allt i bilen för vidare färd till AFU:s C-arkiv där antalet lådor som skall packas upp bara växer. Men i morgon kommer Clas Svahn och Carl-Anton Mattsson till AFU för att hjälpa till med uppackning. Extra roligt att packa upp var en flaska rödvin som vi fick i gåva av Ole. Stort tack för hjälpen står det på lappen men det är vi som skall tacka Ole. Det får väl bli Tobias och jag som avnjuter rödvinet en kväll eftersom Anders inte är så förtjust i vin.

Den här typen av donationer gillar vi

De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt att ordna och stuva om i våra lagerlokaler. I AFU har vi nu  i olika lokaler tidningslager, boklager, kontorsmateriallager och ett lager för data- och teknikprylar. För att få ordning på det nyligen nedflyttade UFO-Sveriges boklager är jag tvungen att först få ordning på lagret med kontorsmaterial. Därefter skall material sorteras mellan respektive lokaler. Men när allt är klart blir det mera lättarbetat både vad gäller försäljning och att hitta rätt saker. Helt klart är ännu så länge bara tidningslagret där jag avslutat med att dammsuga och våttorka för att få bort allt skräp och damm som samlats. Men nu är det fräscht och lätt att plocka gamla nummer av både UFO-Aktuellt och Sökaren till försäljning.

Nu är tidningslagret städat och klart

På läsfronten har jag kastat mig in i en riktig tegelsten på 720 sidor, Damodar and the Pioneers of the Theosophical Movement (1965) av dr. Sven Eek. Det är en biografi över en av de första aktiva teosoferna, Damodar Mavalankar, men innehåller också biografiska uppgifter om flera av den första generationen teosofer. Sven Eek var under flera år bibliotekarie vid den amerikanska grenen av den teosofiska rörelsen Point Loma Theosophical Society. Det ligger flera års arbete bakom biografin där Sven Eek bland annat gått igenom den omfattande korrespondens som finns bevarad i Adyar, Indien.

Vad som slår mig vid läsningen är den stora likheten mellan Damodars upplevelser och de klassiska ufokontaktpersonernas berättelser. Men Damodar träffar inte rymdmänniskor utan jordbaserade adepter, bröderna som de också kallas, vilka tar honom till sina hemliga baser (retreats). De har också förmågan att försvinna i tomma intet. Kontakterna är både fysiska och psykiska och vid flera tillfällen finns ytterligare vittnen till händelserna. Det enda som saknas är tefaten annars skulle det lika gärna kunna vara en ufokontaktbok. Här finns ett stort och obearbetat forskningsområde för ufologer. 

313 kartonger

Vid halv tiotiden i förmiddags kom en lastbil från Schenker med sju pallar material från England, 313 kartonger. Det blev ett tufft jobb för Anders Liljegren och övriga på arkivet att bära in allt i vårt C-arkiv som nu fungerar som mottagningscentral. När jag kom ner till AFU i kväll möttes jag av en ganska mör Anders som skulle åka hem och vila efter dagens slit. Men först gick vi ner i C-arkivet för att göra en första inspektion av donationen. Allt fick faktiskt plats trots att vi var lite tveksamma först. Men nu står kartonger överallt i lokalen.

Jag hittade mycket intressant i lådorna

Nyfikna som två småpojkar på julafton öppnade vi så många kartonger vi orkade och kunde konstatera att här finns mängder av intressant, unikt och för forskningen värdefullt material. I boksamlingen som kom från  ufologen Raymond Drake hittade jag direkt en gammal kontaktbok jag aldrig sett tidigare. The Everlasting Gospel av den amerikanske kontaktmannen Allen Michael som efter sina telepatiska och fysiska kontakter med rymdmänniskor startade något av en hippiecommunity i Kalifornien. Det finns en nyandlig site på nätet som tillägnas honom. 1973 grundade han The Industrial Church of the New World Comforter.

Att sortera och katalogisera alla dessa böcker, tidskrifter med mera kommer att ta åtskillig tid men det viktiga är att samlingarna är räddade för framtiden. Att eloge till Clas Svahn som varit den som ordnat alla kontakter med ufologer i England och gjort reklam för vårt arkiv genom att visa engelsmännen filmer från Arkivet för UFO-forskning. Clas har blivit något av AFU:s ambassadör utomlands.

Och så något helt annat. Jag håller på att gå igenom samliga årgångar av Teosofisk tidskrift som vi nyligen fick i donation. I ett häfte från 1949 hittade jag en intressant uppgift om startande av en insamling för att bedriva forskning i parapsykologi vid Uppsala universitet. Flera kända namn finns på uppropet. Det skulle vara intressant att veta vad som hände och varför det hela uppenbarligen rann ut i sanden. Kanske någon av bloggens läsare vet mer?

Hjälp oss rädda arkiven

Snart anländer cirka tre ton eller närmare bestämt 313 lådor med material till Arkivet för UFO-forskning. Böcker, tidskrifter, pressklipp, föreningsmaterial med mera inom områdena ufo och forteana. Resultatet av den resa till England som Clas Svahn, Carl-Anton Mattsson, Håkan Ekstrand och Anders Persson gjort. Nyligen ställde jag till Clas frågan vad som skulle ha hänt med detta material om inte AFU tagit hand om det? Och ärligt talat vet vi inte. Men chansen är att det skulle hamnat bortglömt i någon fuktig källare eller kastats i containrar.

Några av lådorna som är på väg från England

I England finns ingen motsvarighet till AFU även om David Clarke gör vissa försök att samla dokument. Men något nationellt ufoarkiv finns inte vilket är lite märkligt med tanke på att uforörelsen startade mycket tidigt i England. Det blir alltså AFU som nu även får axla manteln att fungera som arkiv för många föreningar och ufologer i England. Vi har redan många arkiv från Danmark och Norge. Kanske blir det på sikt även andra Europeiska länders ufoföreningar som väljer AFU som arkiv.

Jag har naturligtvis sagt det tidigare men det tål att upprepas: Hjälp oss rädda arkivmaterial inom områdena ufo, forteana, paranormala fenomen med mera! Vi är intresserade av i princip allt som rör ämnesområdena: böcker, tidskrifter, pressklipp, korrespondens, föreningsarkivalier, foton, filmer, bandinspelningar, dekaler, konst med mera. Du som har gamla samlingar på vinden eller källaren. Donera det till AFU och stöd därmed svensk ufoforskning. Alltför många gånger har vi hört att samlingar kastats eller bränts. Hjälp oss se till att det inte händer igen.

Två mycket viktiga samlingar korrespondens vi räddat undan förgängelsen kommer från Gösta Rehn och förlaget Parthenon. Nyligen meddelade Leif Åstrand på AFU att han skannat hela Parthenons korrespondens. Ett mycket omfattande och värdefullt material. Här finns brev från de flesta tidiga kontaktpersoner som George Adamski, Daniel Fry, George Van Tassel. Men även brev från kända personer som Lord Dowding, officer i Brittiska flygvapnet och befälhavare för jaktflyget under delar av andra världskriget.

Edith Nicolaisen, grundare av förlaget Parthenon

Personlig korrespondens är oersättligt forskningsmaterial som många gånger ger svar på frågor som inte officiellt publicerade böcker och dokument kan ge. Rehn och Parthenonkorrespondensen är även i ett internationellt perspektiv helt unik och ger en bild av den tidiga uforörelsen som kommer att ha bestående värde för framtidens forskare. Stöd Arkivet för UFO-forskning i vår ambition att bevara material för framtiden.

Nya Fas 3 och tibetansk mystik

Torsdag och fredag har Anders Liljegren, Leif Åstrand och jag bland annat ägnat åt att intervjua sex personer för Fas 3-platser i AFU. De vi valt ut visade sig ha i stort sett de kunskaper och erfarenheter vi söker. Om allt går som planerat börjar tre personer nu i juni och två i augusti. Det är både män och kvinnor vilket är positivt för AFU som arbetsplats. Vi kunde inte låta bli att skämta om att nu måste vi skaffa ett större fikabord. Anders, som är personalansvarig, kommer att sätta igång med att ordna allt det praktiska för våra nya Fas 3.

Clas Svahn har fortsatt lägga in bilder från Englandsresan på sin blogg. Gå in och läs inläggen från resan så kommer de ny bilderna upp. Roligt att se foton på alla ufologer som donerat material till AFU. Nästa projekt är att få UFO-Aktuellt klar. Jag har lovat att skriva en recension på A.D. After Disclosure av Richard Dolan och Bryce Zabel. Författarna driver hårt tesen att det finns en hemlig internationell grupp, Breakaway Group, som lyckats bygga egna tefat och förfogar över enorma ekonomiska resurser. De är också ansvariga för hemlighållandet av information. Denna konspirationsteori är ganska gammal men presenteras då och då i nya varianter. En liknande teori framförs av Marius Boirayon i Solomon Islands Mysteries men i hans version samarbetar den hemliga gruppen med fientliga och farliga reptilvarelser och rymdmänniskor med baser under jorden.

Tibet är ett land som fascinerar både mig och min sambo. Vi är också medlemmar i Svenska Tibetkommittén. I veckan fick jag en biografi över äventyraren och mystikern Francis Younghusband. 1904 ledde han en expedition till Tibet vilken resulterade i en massaker på många tibetaner. Händelsen påverkade Younghusband starkt. Efter en mystisk upplevelse i Lhasa blev han en sökare som prövade många andliga vägar och idéer. Intressant är att han övertygades om att utomjordiska väsen påverkar vår planet. Något han skrev om i böcker som Life in the Stars (1927) och The Living Universe (1933). Det är oklart hur mycket han egentligen trodde på sina ganska fantastiska påståenden men under sin livstid var han en känd och uppskattad författare och föreläsare.

Tibet har många kopplingar till den teosofiska eller esoteriska traditionen och för den som vill läsa några spännande och intressanta böcker på temat kan jag rekommendera böcker av Alexandra David-Neel. Särskilt kanske Magic and Mystery in Tibet, som kom i svensk översättning redan 1933, Bland magiker och mystiker i Tibet. En annan författare jag uppskattar är Theodore Illion, känd för bland andra In Secret Tibet (1937) och Darkness over Tibet (1938). Som alltid är det svårt att bedöma sanningshalten i dessa böcker men för den som är intresserad av paranormala fenomen finns det mycket att hämta.