Rubriken på det här blogginlägget har jag hämtat från Clas Svahns ledare i UFO-Aktuellt nummer 3, som bör nå alla prenumeranter i veckan. Där påpekar Clas en mycket viktig förändring som UFO-Sverige och Arkivet för UFO-forskning nu genomgår. Från att ha varit en riksorganisation och ett arkiv som i stort sett enbart varit ägnade ufofenomenen så har i dag verksamheten breddats till att omfatta i stort sett hela fältet av paranormala fenomen och forteana.
Clas skriver: "Hilary Evans donation och många andra donationer och egna inköp har förändrat AFU i grunden. Vi är nu ett arkiv för det anomala, för det ännu inte fullt förstådda, ett i ordets bästa mening forteanskt arkiv."
Och det här är egentligen en ganska naturlig utveckling. Alla som tillbringat en tid som fältundersökare vet att i samband med ufoiakttagelser dyker ofta upp andra fenomentyper som också rapporteras av vittnet. Vi vet ännu så länge inte det eventuella sambandet men för att få en fullständig bild av hela ufoproblematiken är det viktigt att dokumentera även andra gränsfenomen.
Appropå gränsfenomen så skickade Stefan Johansson mig en intressant artikel från den kristna veckotidningen Inblick, nr. 34, 2011. Där berättas om missbrukaren Torbjörn Persson i Viksjöfors som blivit frälst och fri från missbruk efter följande händelse: Det är tidig vår för cirka tre åre sedan. Torbjörn bor i en koja utanför Ulriksdal. En vårnatt tystnar plötsligt bruset från trafiken. En stor svart bil med tonade rutor glider in. En ung flicka, kanske åtta, nio år, klädd i vitt, kliver ur. Hon har band med gnistrande färger runt pannan och midjan. Ögonen är knallblå. Torbjörn känner blomdoft. Flickan glider fram till Torbjörn och överräcker 150 kronor i hopvikta sedlar. Sedan återvänder hon till bilen som försvinner. Då åter hörs trafikbruset. "Jag liksom hörde hennes tankar", säger Torbjörn efteråt.
Alla ufologer som läser denna berättelse reagerar direkt på likheten med klassiska kontaktfall: Tystnaden, svart bil med tonade rutor, flickan går inte utan glider fram, blomdoften, tankeöverföringen. Naturligtvis kan det vara en hallucination under drogrus men likheterna är slående.
Några andra exempel:
Strax före sin ombordtagningsupplevelse i Vallentuna den 23 mars 1974 upplevde Gösta Häger en inre kraft som styr honom att gå hem på en väg som han annars inte brukar ta. "Jag dras åt höger" säger han under hypnosen".
På dagen den 29 oktober 1965 får Turid Johansson ett "mentalt" meddelande att hon och maken Sture skall åka ut till en plats som heter Väggarö vid tiotiden på kvällen. När de kommer fram till platsen får de syn på ett antal små varelser som flyter i luften och som kommer mycket nära bilen.
Det är viktigt att vi kan tillämpa den tredje vägens ufologi även på övriga gränsfenomen. Det vill säga varken förnekande skepsis eller blind tro utan öppenhet för tolkning, kritiskt granskande och dokumentation. Problemen med att undersöka andra paranormala och forteanafenomen kommer vi att försöka ta upp vid kommande kurser för fältundersökare. Genom de stora samlingar parapsykologi, kryptozoologi, mystik, visioner, myter med mera som donerats till AFU finns nu möjligheten att bredda ufoforskningen i Sverige. En spännande, intellektuell utmaning för UFO-Sveriges alla fältundersökare.
"There is no higher life form than a librarian" - Terry Pratchett, The Science of Discworld
Monday, October 31, 2011
Thursday, October 27, 2011
Ufologi och samhällsansvar
Något som vi noterar som är ute i olika sammanhang och håller föredrag om ufo är det stora mörkertalet vad gäller intressanta men okända närobservationer. Efter föredragen kommer nästan alltid någon fram och berättar om en ufoobservation som personen tidigare aldrig meddelat någon ufoförening eller media. Det var till exempel på så vis jag fick kännedom om det gåtfulla Björkviksfallet. När Clas Svahn nyligen höll föredrag i Hässleholm kom också flera vittnen fram och berättade om för UFO-Sverige hittills okända närobservationer.
Det här visar att det finns många människor i vårt samhälle som bär på upplevelser som de aldrig tidigare meddelat annat än kanske nära bekanta. Och det är fullt förståeligt för hur många känner till var man kan vända sig efter en observation av fenomen som det vetenskapliga samhället inte erkänner som verkliga? Här har UFO-Sverige ett stort samhällsansvar genom att det finns en seriös instans dit observatörer kan vända sig med förtroende. Att, efter kanske en traumatisk observation, få möta en sakkunnig person som lyssnar och tar vittnet på allvar oavsett hur otrolig upplevelsen ter sig är oerhört viktigt.
Tänk dig själv in i situationen att du inte känner till UFO-Sverige men är med om någon av följande händelser:
En stort skivformat föremål passerar på låg höjd över dig och en bekant (Rolf Gohsfallet)
Du går hem en kväll på en liten landsväg och blir upplyft i ett föremål med okända varelser (Gösta Häger)
Under en bilfärd ser du en tefatsformad farkost på låg höjd där någon rör sig innanför fönstergluggar (Peggei Robert)
Sannolikt skulle du behålla upplevelsen för dig själv eftersom du inte vill riskera att bli förlöjligad eller uthängd i media. Du kanske också skulle tvivla på din egen psykiska status. Men om man i den här situationen känner till att det finns en seriöst arbetande organisation som mottar och undersöker dylika händelser skulle tryggheten för observatören öka betydligt. Faran för vittnet är att det istället kan hamna i någon mindre seriös gruppering av kultkaraktär. I detta sammanhang har Jacques Vallee en intressant kommentar i sin bok Confrontations vad gäller det vetenskapliga samhällets vägran att befatta sig med ufo:
"It is my view today - as it was when I wrote Messengers of deception ten years age - that science, by refusing to openly study the ufo phenomenon, drives many sincere witnesses into such cults." (s. 20-21)
Här kan vi se att UFO-Sveriges utbildning av fältundersökare har en större betydelse än att bara dokumentera uforapporter. Riksorganisationen UFO-Sverige tar här också på sig ett samhällsansvar för en fråga som det offentliga samhället blundar för. En fråga som har stor betydelse för alla de människor som konfronteras med ett okänt fenomen.
Det här visar att det finns många människor i vårt samhälle som bär på upplevelser som de aldrig tidigare meddelat annat än kanske nära bekanta. Och det är fullt förståeligt för hur många känner till var man kan vända sig efter en observation av fenomen som det vetenskapliga samhället inte erkänner som verkliga? Här har UFO-Sverige ett stort samhällsansvar genom att det finns en seriös instans dit observatörer kan vända sig med förtroende. Att, efter kanske en traumatisk observation, få möta en sakkunnig person som lyssnar och tar vittnet på allvar oavsett hur otrolig upplevelsen ter sig är oerhört viktigt.
Tänk dig själv in i situationen att du inte känner till UFO-Sverige men är med om någon av följande händelser:
En stort skivformat föremål passerar på låg höjd över dig och en bekant (Rolf Gohsfallet)
Du går hem en kväll på en liten landsväg och blir upplyft i ett föremål med okända varelser (Gösta Häger)
Under en bilfärd ser du en tefatsformad farkost på låg höjd där någon rör sig innanför fönstergluggar (Peggei Robert)
Sannolikt skulle du behålla upplevelsen för dig själv eftersom du inte vill riskera att bli förlöjligad eller uthängd i media. Du kanske också skulle tvivla på din egen psykiska status. Men om man i den här situationen känner till att det finns en seriöst arbetande organisation som mottar och undersöker dylika händelser skulle tryggheten för observatören öka betydligt. Faran för vittnet är att det istället kan hamna i någon mindre seriös gruppering av kultkaraktär. I detta sammanhang har Jacques Vallee en intressant kommentar i sin bok Confrontations vad gäller det vetenskapliga samhällets vägran att befatta sig med ufo:
"It is my view today - as it was when I wrote Messengers of deception ten years age - that science, by refusing to openly study the ufo phenomenon, drives many sincere witnesses into such cults." (s. 20-21)
Här kan vi se att UFO-Sveriges utbildning av fältundersökare har en större betydelse än att bara dokumentera uforapporter. Riksorganisationen UFO-Sverige tar här också på sig ett samhällsansvar för en fråga som det offentliga samhället blundar för. En fråga som har stor betydelse för alla de människor som konfronteras med ett okänt fenomen.
Sunday, October 23, 2011
Styrelsemöte och festivitas i Töreboda
Vid halvtiotiden i går kom Tobias Lindgren och Rickard Andersson och hämtade mig för vidare färd till Töreboda och UFO-Sveriges styrelsemöte. Ganska prick 13.00 kom vi fram till möteslokalen på Kårtorpsgatan 10 och möttes av Tage och Christina Bång. Övriga styrelseledamöter kom strax därefter och sammanlagt blev vi tolv personer runt bordet plus två medlemmar från Skaraborgs UFO-förening som tittade in som hastigast.
Strax efter 13.00 slog Clas Svahn klubben i bordet och hälsade ledamöterna välkomna. Tage Bång inledde med att hälsa alla välkomna till Töreboda och berätta om praktiska detaljer rörande mat och boende. Därefter behandlades UFO-Sveriges ekonomi, våra tidskrifter samt planering inför riksstämman i Örebro 2012. Eftersom planeringskonferenser i dag spelat ut sin roll inom organisationen föreslog jag att dessa läggs ner. I och med att det innebär en stadgeändring tas beslut på nästa riksstämma.
Andra beslut som togs var att Amanda Fredriksson tar över utskicken av mejl som kommer in till UFO-Sveriges infoadress. Medlemskortens vara eller inte vara diskuterades. Styrelsen enades om att behålla dessa men att Tobias Lindgren tar fram ett förslag på proffsigare utseende. För övrigt informerades om nyheter vad gäller rapportdatabasen och AFU. Nästa styrelsemöte blir lördag 17 december i AFU:s nya lokal och den årliga träffen på Hotel Lilton i Ängelholm sattes till lördag 21 januari 2012.
Efter mötets slut vid 17-tiden blev det bilfärd till restaurang Peking där Tage och Christina bokat bord. Vid det här laget var alla rejält hungriga. Maten var synnerligen välsmakande. Till och med jag som sällan äter upp allt rensade tallriken vilket förstås gjorde Clas lite besviken eftersom han brukar få det som blir över. Nu fick han trösta sig med att överta sista delen av min efterrätt, glass med chokladsås.
Efter middagen gick färden vidare till Tage och Christinas sommarstuga i Sjöfallet. Det var riktigt trolskt att färdas på små skogsvägar i mörkret. Väl framme kunde alla pusta ut och slå sig ner kring bordet för att summera dagen och fortsätta med det traditionella eftersnacket till långt in på småtimmarna. Det blev många skratt, skämt och anekdoter som det brukar bli när UFO-Sverigegänget kommer loss.
Tobias Lindgren hade med sig en ufoballong som vi till slut lyckades få att lyfta. Tyvärr fastnade den i ett träd och hänger nu som ett synligt minne av denna glada kväll. Framåt 1.30 var de flesta ganska trötta och sju nöjda ufologer kunde krypa ner för att få några timmars sömn.
Tobias och jag vaknade redan före 6.00 och kunde beskåda en oerhört praktfull stjärnhimmel. Tobias passade på att ta lite bilder. Efter morgonfika och rundvandring kring stugan i det soligt vackra men kyliga höstvädret satte vi oss i bilen för hemfärd mot Norrköping. Clas skulle senare på dagen vidare mot Hässleholm och hålla föredrag om ufo och det svenska försvaret.
Clas Svahn och Mats Nilsson under styrelsemötet
Strax efter 13.00 slog Clas Svahn klubben i bordet och hälsade ledamöterna välkomna. Tage Bång inledde med att hälsa alla välkomna till Töreboda och berätta om praktiska detaljer rörande mat och boende. Därefter behandlades UFO-Sveriges ekonomi, våra tidskrifter samt planering inför riksstämman i Örebro 2012. Eftersom planeringskonferenser i dag spelat ut sin roll inom organisationen föreslog jag att dessa läggs ner. I och med att det innebär en stadgeändring tas beslut på nästa riksstämma.
Anders Berglund och Amanda Fredriksson kom från Karlstad för att delta i styrelsemötet
Andra beslut som togs var att Amanda Fredriksson tar över utskicken av mejl som kommer in till UFO-Sveriges infoadress. Medlemskortens vara eller inte vara diskuterades. Styrelsen enades om att behålla dessa men att Tobias Lindgren tar fram ett förslag på proffsigare utseende. För övrigt informerades om nyheter vad gäller rapportdatabasen och AFU. Nästa styrelsemöte blir lördag 17 december i AFU:s nya lokal och den årliga träffen på Hotel Lilton i Ängelholm sattes till lördag 21 januari 2012.
Två gamla uvar. OBS Mats Nilsson till höger...
Efter mötets slut vid 17-tiden blev det bilfärd till restaurang Peking där Tage och Christina bokat bord. Vid det här laget var alla rejält hungriga. Maten var synnerligen välsmakande. Till och med jag som sällan äter upp allt rensade tallriken vilket förstås gjorde Clas lite besviken eftersom han brukar få det som blir över. Nu fick han trösta sig med att överta sista delen av min efterrätt, glass med chokladsås.
Tage och Christina Bång önskar alla välkomna med en skål på restaurang Peking
Efter middagen gick färden vidare till Tage och Christinas sommarstuga i Sjöfallet. Det var riktigt trolskt att färdas på små skogsvägar i mörkret. Väl framme kunde alla pusta ut och slå sig ner kring bordet för att summera dagen och fortsätta med det traditionella eftersnacket till långt in på småtimmarna. Det blev många skratt, skämt och anekdoter som det brukar bli när UFO-Sverigegänget kommer loss.
Här flödar historierna. Håkan Ekstrand och Clas Svahn i berättartagen
Tobias Lindgren hade med sig en ufoballong som vi till slut lyckades få att lyfta. Tyvärr fastnade den i ett träd och hänger nu som ett synligt minne av denna glada kväll. Framåt 1.30 var de flesta ganska trötta och sju nöjda ufologer kunde krypa ner för att få några timmars sömn.
Tobias jobbar för att få ballongen att lyfta
Till slut lyckades det
Men slutet blev snöpligt. Så här såg det ut dagen efter
Tobias och jag vaknade redan före 6.00 och kunde beskåda en oerhört praktfull stjärnhimmel. Tobias passade på att ta lite bilder. Efter morgonfika och rundvandring kring stugan i det soligt vackra men kyliga höstvädret satte vi oss i bilen för hemfärd mot Norrköping. Clas skulle senare på dagen vidare mot Hässleholm och hålla föredrag om ufo och det svenska försvaret.
Sommarstugan i morgondis
Dags för hemfärd. Tobias Lindgren lastar in våra saker i bilen
Ett stort tack till Tage och Christina Bång för den varma gästfriheten och allt arbete ni lagt ner för att alla skulle trivas.
Tuesday, October 18, 2011
Tack alla sponsorer
Igår kom ett trevligt mejl från UFO-Sveriges kassör Gunnar Karlsson, som informerade om att sju personer donerat sammanlagt 990 kronor till Arkivet för UFO-forskning. Pengarna hade satts in på UFO-Sveriges konto men nu förts över till AFU. I samband med senaste kursen för fältundersökare anmälde sig tre deltagare som nya sponsorer och nyligen fick vi vår första sponsor från Norge.
Jag vill verkligen rikta ett stort och varmt TACK till alla våra donatorer och sponsorer där ute. AFU är nu uppe i cirka 35 sponsorer som regelbundet donerar 50 kronor i månaden eller mer. Många ufointresserade kanske tror att en femtio- eller hundralapp i månaden inte spelar så stor roll men det är precis det den gör. Det är ni trogna sponsorer som är grunden för vår verksamhet. Det är de kontinuerliga många bäckarna små som ger oss trygghet för framtiden och möjlighet att utveckla verksamheten. Även om vi just nu rider på vågen av Fas 3-pengar så kan de upphöra när som helst, beroende på våra politiker. Men ni sponsorer finns där oavsett politiska beslut.
Jag presenterade idén om en sponsorpool vid UFO-Sveriges planeringskonferens i Norrköping 1993 i samband med att vi fick vår andra lokal. Flera medlemmar hakade på redan från början och har sedan troget varit våra stödjare under alla år. Utan er hade vi inte kunnat bygga upp världens största ufoarkiv. Det är visserligen med lite gungflykänsla vi nu flyttar in i vår åttonde lokal i november, den första i markplan, men med det fina stöd vi har vågar vi ta steget.
När vi någon gång nästa år blir klara med alla omflyttningar på grund av vattenskador, byggt upp det nya Evansbiblioteket, flyttat digitaliseringsavdelningen till nyrenoverad lokal och kommit i ordning i vår nya arbetslokal så är vi i bibliotekshänseende klart jämförbara med universitetens ämnesinstitutioner. Det innebär för svensk ufoforskning en unik situation även i ett internationellt perspektiv.
Men i det dagliga slitet med allt praktiskt som måste göras i arkivet gäller det att inte tappa perspektivet och glömma vår grundidé – att utforska en av de mest fascinerande gåtor mänskligheten ställts inför. Jag brukar uttrycka det så att vi måste då och då försöka lyfta oss till örnens blick även om vi för det mesta ser allt ur maskens perspektiv. En stark drivkraft för oss som ägnar oss åt ufoforskning är den existentiella nyfikenheten på den märkliga värld vi lever i. Det finns i ufofrågan en både vetenskaplig och filosofisk, livsåskådningsmässig utmaning. En faktor som sannolikt kan få stor betydelse i framtiden. Till och med K Gösta Rehn, som annars förfasade sig över John Keels och Jacques Vallees paranormala teorier om ufo, kunde kosta på sig ett visionärt, filosofiskt synsätt på ufofrågan. I Tefaten är här skriver han (s. 157): "Tefaten... ger en lyftning, ett löfte om kontakt med kosmos."
Jag påpekade att vi nyligen fått vår första norska sponsor. Vi har faktiskt också en sponsor boende i Schweiz. Med AFU:s ökade internationalisering kan vi också hoppas på fler sponsorer från andra länder. Men just nu vill jag ännu en gång rikta ett varmt tack till alla våra trogna stödjare.
Jag vill verkligen rikta ett stort och varmt TACK till alla våra donatorer och sponsorer där ute. AFU är nu uppe i cirka 35 sponsorer som regelbundet donerar 50 kronor i månaden eller mer. Många ufointresserade kanske tror att en femtio- eller hundralapp i månaden inte spelar så stor roll men det är precis det den gör. Det är ni trogna sponsorer som är grunden för vår verksamhet. Det är de kontinuerliga många bäckarna små som ger oss trygghet för framtiden och möjlighet att utveckla verksamheten. Även om vi just nu rider på vågen av Fas 3-pengar så kan de upphöra när som helst, beroende på våra politiker. Men ni sponsorer finns där oavsett politiska beslut.
Jag presenterade idén om en sponsorpool vid UFO-Sveriges planeringskonferens i Norrköping 1993 i samband med att vi fick vår andra lokal. Flera medlemmar hakade på redan från början och har sedan troget varit våra stödjare under alla år. Utan er hade vi inte kunnat bygga upp världens största ufoarkiv. Det är visserligen med lite gungflykänsla vi nu flyttar in i vår åttonde lokal i november, den första i markplan, men med det fina stöd vi har vågar vi ta steget.
När vi någon gång nästa år blir klara med alla omflyttningar på grund av vattenskador, byggt upp det nya Evansbiblioteket, flyttat digitaliseringsavdelningen till nyrenoverad lokal och kommit i ordning i vår nya arbetslokal så är vi i bibliotekshänseende klart jämförbara med universitetens ämnesinstitutioner. Det innebär för svensk ufoforskning en unik situation även i ett internationellt perspektiv.
Men i det dagliga slitet med allt praktiskt som måste göras i arkivet gäller det att inte tappa perspektivet och glömma vår grundidé – att utforska en av de mest fascinerande gåtor mänskligheten ställts inför. Jag brukar uttrycka det så att vi måste då och då försöka lyfta oss till örnens blick även om vi för det mesta ser allt ur maskens perspektiv. En stark drivkraft för oss som ägnar oss åt ufoforskning är den existentiella nyfikenheten på den märkliga värld vi lever i. Det finns i ufofrågan en både vetenskaplig och filosofisk, livsåskådningsmässig utmaning. En faktor som sannolikt kan få stor betydelse i framtiden. Till och med K Gösta Rehn, som annars förfasade sig över John Keels och Jacques Vallees paranormala teorier om ufo, kunde kosta på sig ett visionärt, filosofiskt synsätt på ufofrågan. I Tefaten är här skriver han (s. 157): "Tefaten... ger en lyftning, ett löfte om kontakt med kosmos."
Jag påpekade att vi nyligen fått vår första norska sponsor. Vi har faktiskt också en sponsor boende i Schweiz. Med AFU:s ökade internationalisering kan vi också hoppas på fler sponsorer från andra länder. Men just nu vill jag ännu en gång rikta ett varmt tack till alla våra trogna stödjare.
Sunday, October 16, 2011
Flyttförberedelser
Lördag och söndag har jag tillbringat cirka 12 timmar i arkivet med förberedelser för kommande flytt. Passar samtidigt på att ordna i tidskriftsarkivet och UFO-Aktuellts lager så vi enklare kan börja sälja gamla årgångar av olika tidskrifter. Vi har stora samlingar dubblettexemplar, inte bara av UFO-Aktuellt, utan mängder av andra både svenska och utländska tidskrifter. Idag har Anders Liljegren också fortsatt den stora flytten av Evansbiblioteket. Allt placeras tills vidare i lådor som vi staplar i bibliotekslokalen.
Som kvälls- och nattlektyr på lördagen passade jag på att bläddra igenom samtliga årgångar av UFO Allehanda på jakt efter person- och föreningshistoriskt material. Det är en trevlig liten tidskrift som gavs ut av Enköpings UFO-förening 1980-1997. Jag imponeras över den stora aktivitet föreningen hade under många år och också vilket enormt arbete som framför allt Arnold Idebring och Jörgen Granlie lade ner på att fixa och ordna med klubbstugan i Ulunda. Här kan man tala om idealitet.
1997 slogs Enköpings UFO-förening och Sala UFO-förening ihop och blev Enköping-Sala UFO-förening. Mats Nilsson tog över redaktörskapet för UFO-Allehanda som fortsatte komma fram till 2007. När nu klubbstugan i Ulunda inte längre kan hyras av UFO-Sverige så blir det svårare att hålla igång lokalföreningen. Men fortfarande träffas det gamla kamratgänget från 1970-talet.
Så vill jag tipsa om en lite märklig kommande dokumentär om mayaindianernas påstådda kontakt med utomjordingar i det gamla Mexico. Artikeln publicerades i The Guardian 29 september 2011. Där påstår bland annat en minister i Mexico regering, Luis Augusto Garcia Rosado, att Mexicos myndigheter hemlighållit gamla dokument i underjordiska valv som visar att kontakt ägde rum mellan Mayaindianerna och utomjordingar. Jag misstänker förstås att det här kan vara ett sätt för turistmyndigheten i Mexico att slå mynt av att mayakalendern tar slut 21 december 2012. Vi får väl vänta och se.
Anders och jag avslutade helgens arkivjobb med en välbehövlig fika
Som kvälls- och nattlektyr på lördagen passade jag på att bläddra igenom samtliga årgångar av UFO Allehanda på jakt efter person- och föreningshistoriskt material. Det är en trevlig liten tidskrift som gavs ut av Enköpings UFO-förening 1980-1997. Jag imponeras över den stora aktivitet föreningen hade under många år och också vilket enormt arbete som framför allt Arnold Idebring och Jörgen Granlie lade ner på att fixa och ordna med klubbstugan i Ulunda. Här kan man tala om idealitet.
1997 slogs Enköpings UFO-förening och Sala UFO-förening ihop och blev Enköping-Sala UFO-förening. Mats Nilsson tog över redaktörskapet för UFO-Allehanda som fortsatte komma fram till 2007. När nu klubbstugan i Ulunda inte längre kan hyras av UFO-Sverige så blir det svårare att hålla igång lokalföreningen. Men fortfarande träffas det gamla kamratgänget från 1970-talet.
Så vill jag tipsa om en lite märklig kommande dokumentär om mayaindianernas påstådda kontakt med utomjordingar i det gamla Mexico. Artikeln publicerades i The Guardian 29 september 2011. Där påstår bland annat en minister i Mexico regering, Luis Augusto Garcia Rosado, att Mexicos myndigheter hemlighållit gamla dokument i underjordiska valv som visar att kontakt ägde rum mellan Mayaindianerna och utomjordingar. Jag misstänker förstås att det här kan vara ett sätt för turistmyndigheten i Mexico att slå mynt av att mayakalendern tar slut 21 december 2012. Vi får väl vänta och se.
Wednesday, October 12, 2011
Fyra skäl för privat ufoforskning
Först måste jag säga ett stort men lite försenat grattis till Carl-Anton Mattsson i Nyköping som fyllde 65 år igår. Carl-Anton har betytt oerhört mycket för den svenska uforörelsen, vilket Mats Nilsson också kommenterar på sin blogg. Det är särskilt tre insatser jag kommer att tänka på. Genom sitt stora adressregister bidrog han till att dåvarande UFO-Sverige-Aktuellt kunde sjösättas och växa under UFO-Sveriges krisår 1980. 1985 startade Carl-Anton, tillsammans med kollegorna Dan Mattsson och Roger Ersson, Nyköpings tvärvetenskapliga bokförening, som senare kunde överta och fortsätta bokförlaget Parthenon. Och 1985-86 bidrog Carl-Anton till att Edith Nicolaisens (Parthenons grundare) boksamling och korrespondens donerades till UFO-Sverige och senare AFU.
Jag har flera gånger hänvisat till Jacques Vallees dagböcker, Forbidden science, hittills utgivna i två delar. Dessa volymer är absolut must reading för alla seriösa ufologer. Det finns flera skäl till varför Vallee kallar ufologi för Forbidden science. Han jämför studiet av ufofenomenen med den situation naturvetenskapsmän hade på 1600-talet då man för att skydda sig mot katolska kyrkans inkvisistion samlades i något som man kallade the invisible college. Situationen förändrades i och med grundadet av The Royal Society i London 1660.
Allen Hynek och Jacques Vallee kallade på 1960- och 70-talet som bekant sitt underjordiska nätverk av vetenskapligt inriktade ufologer för invisible college. Båda var tämligen klara över att myndigheterna inte kunde förväntas satsa på ufoforskning. Den måste utföras privat. Det är något som Anders Liljegren och jag hävdade mycket tidigt när vi grundade Arkivet för UFO-forskning 1973. Och något som också var en ideologisk skiljelinje med det dåvarande UFO-Sverige som menade att man genom att bygga upp en stark folkrörelse skulle politiskt kunna pressa myndigheterna till att satsa på ufoforskning. Inom AFU såg vi det som utsiktlöst att förmå myndigheterna satsa pengar på ufoforskning.
Det är också den linje AFU fortsatt att hävda och jag vill presentera fyra skäl varför vi satsar på att bygga upp AFU som en privat, ideell institution.
1. Ufo är vetenskapligt kontroversiellt
Ufo har ingen akademisk status och den forskare som seriöst vill ägna sig åt frågan har ingen utsikt att erhålla ekonomiska medel plus att han eller hon riskerar att bli förlöjligad i massmedia och av kollegor. Få vågar sätta sin karriär på spel plus att skeptikerrörelsen kommer att utsätta vederbörande för massiv kritik för att vilja satsa på pseudovetenskap och vidskepelse.
2. Ufo är militärt kontroversiellt
Frågan är dubbelt kontroversiell eftersom seriös ufoforskning kommer att beröra studier av hemliga militära projekt, spionplan, RPV och underrättelseverksamhet. Det militära försvaret kommer knappast att avsätta pengar till ufoforskning dels av skäl nr ett och dels för att man inte vill riskera att militära hemligheter kommer i fel händer. Grundforskning inom ufoområdet är heller inte militärens uppgift.
3. Ufo är politiskt kontroversiellt
Att vara politiker idag innebär att vara oerhört utsatt och ett lätt byte för det massmediala drevet. Se bara på den pågående Juholtaffären. Den riksdagspolitiker som dristar sig till att gå ut och propagera för ufoforskning kommer snart att märka att kraven på avgång snart dyker upp. Eftersom så få människor i samhället vet något om den seriösa sidan av ufofrågan kommer många att tycka att politikern är en stolle som borde ägna sig åt något annat.
4. Ufo är religiöst kontroversiellt
Vi kanske inte märker av det så mycket här i vår sekulariserade nord men ufo är för många starkt religiösa människor ett ämne som är tabu. I AFU-biblioteket märks det på den stora andelen böcker från, ofta fundamentalistiskt inriktade grupper, som menar att ufo kommer från demoniska väsen. Alltså ett ämne man inte skall syssla med. I sammanhanget råkade jag själv ut för en lustig episod för cirka ett år sedan då jag besökte min dåvarande sjukgymnast, som är sjundedagsadventist. Han frågade vad jag gjorde på fritiden. När jag berättade att jag sysslade med ufoforskning fick jag den lakoniska kommentaren: du vet att det är demoner...
För att bedriva ufoforskning krävs alltså privata initiativ. Därför forsätter vi att bygga upp AFU som ideellt, privat bibliotek och forskningsarkiv och utveckla ett eget invisible college av forskare och andra intresserade. Även om vi idag har ett fint stöd genom Fas3-pengar och ersättning för arbetsträning så bygger verksamhetens kontinuitet på privata sponsorer. Vill därför passa på att tacka alla som troget stöder oss år efter år.
Carl-Anton Mattsson på UFO-Sveriges fältundersökarkurs 2008
Jag har flera gånger hänvisat till Jacques Vallees dagböcker, Forbidden science, hittills utgivna i två delar. Dessa volymer är absolut must reading för alla seriösa ufologer. Det finns flera skäl till varför Vallee kallar ufologi för Forbidden science. Han jämför studiet av ufofenomenen med den situation naturvetenskapsmän hade på 1600-talet då man för att skydda sig mot katolska kyrkans inkvisistion samlades i något som man kallade the invisible college. Situationen förändrades i och med grundadet av The Royal Society i London 1660.
Allen Hynek och Jacques Vallee kallade på 1960- och 70-talet som bekant sitt underjordiska nätverk av vetenskapligt inriktade ufologer för invisible college. Båda var tämligen klara över att myndigheterna inte kunde förväntas satsa på ufoforskning. Den måste utföras privat. Det är något som Anders Liljegren och jag hävdade mycket tidigt när vi grundade Arkivet för UFO-forskning 1973. Och något som också var en ideologisk skiljelinje med det dåvarande UFO-Sverige som menade att man genom att bygga upp en stark folkrörelse skulle politiskt kunna pressa myndigheterna till att satsa på ufoforskning. Inom AFU såg vi det som utsiktlöst att förmå myndigheterna satsa pengar på ufoforskning.
Det är också den linje AFU fortsatt att hävda och jag vill presentera fyra skäl varför vi satsar på att bygga upp AFU som en privat, ideell institution.
1. Ufo är vetenskapligt kontroversiellt
Ufo har ingen akademisk status och den forskare som seriöst vill ägna sig åt frågan har ingen utsikt att erhålla ekonomiska medel plus att han eller hon riskerar att bli förlöjligad i massmedia och av kollegor. Få vågar sätta sin karriär på spel plus att skeptikerrörelsen kommer att utsätta vederbörande för massiv kritik för att vilja satsa på pseudovetenskap och vidskepelse.
2. Ufo är militärt kontroversiellt
Frågan är dubbelt kontroversiell eftersom seriös ufoforskning kommer att beröra studier av hemliga militära projekt, spionplan, RPV och underrättelseverksamhet. Det militära försvaret kommer knappast att avsätta pengar till ufoforskning dels av skäl nr ett och dels för att man inte vill riskera att militära hemligheter kommer i fel händer. Grundforskning inom ufoområdet är heller inte militärens uppgift.
3. Ufo är politiskt kontroversiellt
Att vara politiker idag innebär att vara oerhört utsatt och ett lätt byte för det massmediala drevet. Se bara på den pågående Juholtaffären. Den riksdagspolitiker som dristar sig till att gå ut och propagera för ufoforskning kommer snart att märka att kraven på avgång snart dyker upp. Eftersom så få människor i samhället vet något om den seriösa sidan av ufofrågan kommer många att tycka att politikern är en stolle som borde ägna sig åt något annat.
4. Ufo är religiöst kontroversiellt
Vi kanske inte märker av det så mycket här i vår sekulariserade nord men ufo är för många starkt religiösa människor ett ämne som är tabu. I AFU-biblioteket märks det på den stora andelen böcker från, ofta fundamentalistiskt inriktade grupper, som menar att ufo kommer från demoniska väsen. Alltså ett ämne man inte skall syssla med. I sammanhanget råkade jag själv ut för en lustig episod för cirka ett år sedan då jag besökte min dåvarande sjukgymnast, som är sjundedagsadventist. Han frågade vad jag gjorde på fritiden. När jag berättade att jag sysslade med ufoforskning fick jag den lakoniska kommentaren: du vet att det är demoner...
För att bedriva ufoforskning krävs alltså privata initiativ. Därför forsätter vi att bygga upp AFU som ideellt, privat bibliotek och forskningsarkiv och utveckla ett eget invisible college av forskare och andra intresserade. Även om vi idag har ett fint stöd genom Fas3-pengar och ersättning för arbetsträning så bygger verksamhetens kontinuitet på privata sponsorer. Vill därför passa på att tacka alla som troget stöder oss år efter år.
Slutligen skulle jag vilja citera ur artikeln Vision av 90-talets ufologi, som Anders Liljegren skrev i UFO-Aktuellt nr. 1, 1990 där han presenterar Vallees lista över tio konkreta mål för framtidens ufologi: "Vi har ett stort jobb framför oss. Som Vallee skrev 1966: "Det finns ingen anledning att fråga om lov. Edison och bröderna Wright inväntade inte något speciellt tillstånd - de endast kände att nu skulle de sätta igång - och de gjorde det.""
Saturday, October 8, 2011
Higher Intelligence Agency
Mark Pilkington, författare till boken Mirage Men, kommenterar ett intressant dokument på sin blogg. Det skrevs på uppdrag av Amerikanska flygvapnet 1950 och författades av Jean M Hungerford. Dokumentet har den utmanande titeln The exploitation of superstition for purposes of psychological warfare. Det är en studie av hur myter och magiska föreställningar använts i den psykologiska krigföringen under andra världskriget samt handledning i hur mytiska och magiska förställningar kan användas i framtida krigföring och propaganda. Hela dokumentet finns att ladda ner här.
Det är onekligen intressant att just Amerikanska flygvapnet beställt studien av RAND Corporation, en amerikansk tankesmedja, grundad efter andra världskriget. Fler och fler ufologer har börjat forska i kopplingarna mellan diverse underrättelseorganisationer och ufofenomenet. Intressant läsning i sammanhanget är On the trail of the saucer spies av Nick Redfern.
Man kan tänka sig flera olika scenario hur ufo eller tron på utomjordingar kan användas i psykologisk krigföring. Det vanligaste exemplet som brukar nämnas är att militären sprider påståenden om ufohändelser för att dölja den egna hemliga flygteknologin. Betydligt mera kontroversiell är tanken att en del kontaktpersoner i själva verket blivit kontaktade av underrättelseagenter som låtsas vara rymdmänniskor. Syftet skulle då vara en sociologisk test på hur befolkningen reagerar för påståendena. Att en jordisk grupp skulle kunna ligga bakom eller manipulera kontaktpersoner är ett tema som Jacques Vallee diskuterat i flera av sina böcker, framför allt i Messengers of deception.
Men eftersom ufofenomenet antyder den möjliga närvaron av främlingar på vår jord så kan man förstås tänka sig att dessa främlingar också testar våra psykologiska reaktioner inför deras närvaro. Den kontaktperson som tydligast förklarat att kontakten var en sådan test är Howard Menger. På en förfrågan förklarade Menger i ett brev till mig 1985 att hans kontakt var en psykologisk test utförd av flera underrättelseorganistioner i USA i samarbete med en grupp jordbaserade främlingar. Om dessa säger han: "Även om de inte var utomjordiska, var de högt utvecklade intelligenta människor som hade en teknologi att avundas och en filosofi som var inspirerande."
Föreställningar om att vi inte är ensamma på jorden utan står under uppsikt av en hemlig grupp högre utvecklade människor (främlingar) går som en röd tråd i den teosofiska och esoteriska traditionen och kommer upp i flera kontaktfall. Det är en fascinerande spekulation att en del ufoaktivitet skulle vara resultat av denna Higher Intelligence Agency (HIA). De senaste årens studier av kontaktpersoner med fysiska kontakter (nordic aliens) visar, genom oberoende vittnen, att de verkligen träffat personer som utger sig för att vara "främlingar". Frågan återstår då, är det i så fall verkliga främlingar på vår jord, agenter eller någon annan grupp som för egna syften utnyttjar tron på utomjordingar?
Jacques Vallee framför ofta tanken att ufo kan vara ett kontrollsystem för våra vetenskapliga och kulturella föreställningar om verkligheten. Men vem kontrollerar i så fall kontrollsystemet? Higher Intelligence Agency?
Det är onekligen intressant att just Amerikanska flygvapnet beställt studien av RAND Corporation, en amerikansk tankesmedja, grundad efter andra världskriget. Fler och fler ufologer har börjat forska i kopplingarna mellan diverse underrättelseorganisationer och ufofenomenet. Intressant läsning i sammanhanget är On the trail of the saucer spies av Nick Redfern.
Man kan tänka sig flera olika scenario hur ufo eller tron på utomjordingar kan användas i psykologisk krigföring. Det vanligaste exemplet som brukar nämnas är att militären sprider påståenden om ufohändelser för att dölja den egna hemliga flygteknologin. Betydligt mera kontroversiell är tanken att en del kontaktpersoner i själva verket blivit kontaktade av underrättelseagenter som låtsas vara rymdmänniskor. Syftet skulle då vara en sociologisk test på hur befolkningen reagerar för påståendena. Att en jordisk grupp skulle kunna ligga bakom eller manipulera kontaktpersoner är ett tema som Jacques Vallee diskuterat i flera av sina böcker, framför allt i Messengers of deception.
Men eftersom ufofenomenet antyder den möjliga närvaron av främlingar på vår jord så kan man förstås tänka sig att dessa främlingar också testar våra psykologiska reaktioner inför deras närvaro. Den kontaktperson som tydligast förklarat att kontakten var en sådan test är Howard Menger. På en förfrågan förklarade Menger i ett brev till mig 1985 att hans kontakt var en psykologisk test utförd av flera underrättelseorganistioner i USA i samarbete med en grupp jordbaserade främlingar. Om dessa säger han: "Även om de inte var utomjordiska, var de högt utvecklade intelligenta människor som hade en teknologi att avundas och en filosofi som var inspirerande."
Föreställningar om att vi inte är ensamma på jorden utan står under uppsikt av en hemlig grupp högre utvecklade människor (främlingar) går som en röd tråd i den teosofiska och esoteriska traditionen och kommer upp i flera kontaktfall. Det är en fascinerande spekulation att en del ufoaktivitet skulle vara resultat av denna Higher Intelligence Agency (HIA). De senaste årens studier av kontaktpersoner med fysiska kontakter (nordic aliens) visar, genom oberoende vittnen, att de verkligen träffat personer som utger sig för att vara "främlingar". Frågan återstår då, är det i så fall verkliga främlingar på vår jord, agenter eller någon annan grupp som för egna syften utnyttjar tron på utomjordingar?
Jacques Vallee framför ofta tanken att ufo kan vara ett kontrollsystem för våra vetenskapliga och kulturella föreställningar om verkligheten. Men vem kontrollerar i så fall kontrollsystemet? Higher Intelligence Agency?
Tuesday, October 4, 2011
37 kartonger och kursbilder
I dag kom Schenker med tre pallar donerat material från England. Sammanlagt 37 kartonger som Clas Svahn och Håkan Ekstrand hämtat och packat under sin resa bland Englands ufologer. Jag hann bara som hastigast titta i några lådor i kväll men kunde som vanligt konstatera att det är värdefulla samlingar av böcker, tidskrifter, filmer med mera inom alla våra ämnen. Det blir trångt för vårt skannergäng i C-lokalen innan allt blir uppackat och ordnat.
Passade också på att titta in i Evansbiblioteket där Anders Liljegren varje kväll packar böcker i lådor för flytt till vårt nya bibliotek. Jag fick mig ett gott skratt när han spontant kommenterade: nu har jag rensat Evansbibliotek från alla spöken. Kanske skulle Anders slå sig på ett nytt yrke... Han menade att nu var alla böcker om spöken (ghosts, appararitions) överflyttade till B-lokalen.
Flera positiva kommentarer om helgens kurs för fältundersökare har droppat in. Det är glädjande att höra att så många var nöjda med både kursinnehåll och social samvaro. Här kommer lite fler bilder.
Några av de 37 kartonger som kom med Schenker
Passade också på att titta in i Evansbiblioteket där Anders Liljegren varje kväll packar böcker i lådor för flytt till vårt nya bibliotek. Jag fick mig ett gott skratt när han spontant kommenterade: nu har jag rensat Evansbibliotek från alla spöken. Kanske skulle Anders slå sig på ett nytt yrke... Han menade att nu var alla böcker om spöken (ghosts, appararitions) överflyttade till B-lokalen.
Flera positiva kommentarer om helgens kurs för fältundersökare har droppat in. Det är glädjande att höra att så många var nöjda med både kursinnehåll och social samvaro. Här kommer lite fler bilder.
Pål Johansson funderar på sista frågan i tipspromenaden
Tobias Lindgren gav en utmärkt introduktion till Google Earth
Carl-Anton Mattsson från Parthenon förlag hade som vanligt ett stort utbud av böcker till salu
Ovanligt stora tefat dom har här på Hållsta kommenterade Mats Nilsson
Två festglada ufologer, Anders Persson och Clas Svahn
Sunday, October 2, 2011
Kurs i härligt höstväder
Nyss hemkommen från 2011 års kurs för fältundersökare på Hållsta konferens är det bara att konstatera att UFO-Sverige lyckats igen. Drygt trettio deltagare var med på årets kurs varav 13 nybörjare. Nästan alla anlände redan på fredagen vilket gör att vi i fortsättningen funderar på att även lägga en programpunkt på fredagkvällen.
Lördagens program var fullspäckat både för nybörjare och fortsättare. Som första punkt fick samtliga lyssna på en intressant föreläsning av professor Adrian Parker från Göteborgs universitet. Han berörde frågor om perception, parapsykologi och kvantfysik och även dagens problem för den parapsykologiska forskningen.
På eftermiddagen gav Clas Svahn nybörjarna en grundlig genomgång av olika misstolkningar medan jag satte fortsättarna på att försöka bedöma ett kontroversiellt kontaktfall. Under en paus fick alla pröva de ufologiska geniknölarna genom en tipspromenad med ganska kluriga frågor. Innan middagen kunde samtliga lyssna till en oerhört stimulerande presentation av astrofotografen Peter Rosén, som visade sina fantastiskt vackra bilder av olika himlafenomen. Tyvärr blev han tvungen att bryta föreläsningen för att hinna till tåget.
Efter en riktigt god middag samlades alla kursdeltagare ute i den sköna höstkvällen för att beskåda uppsändandet av ufoballonger. Den här gången hade vi bättre tur än förra året och drygt tio ballonger steg till väders under allmänt jubel.
Som vanligt kom de flesta inte i säng förrän långt efter spöktimmen. Gemytligt småprat och anekdoter blandas alltid i trivsam social samvaro när UFO-Sverigegänget träffas. Så också denna gång.
Söndagens program innehöll bland annat Tobias Lindgrens redovisning av hur man kan använda Google Earth i rapportarbetet, vittnespsykologi med Kaj Hahne samt mina föreläsningar om ufoteorier och AFU. Avslutningen och utvärderingen visade att alla var nöjda med årets kurs. Mycket stor betydelse har den helt underbara personalen på Hållsta, Mia och Ewalena, som verkligen får alla att känna sig välkomna och ordnar allt på bästa sätt. Stort tack och en bamsekram till en båda.
Lördagens program var fullspäckat både för nybörjare och fortsättare. Som första punkt fick samtliga lyssna på en intressant föreläsning av professor Adrian Parker från Göteborgs universitet. Han berörde frågor om perception, parapsykologi och kvantfysik och även dagens problem för den parapsykologiska forskningen.
Professor Adrian Parker
På eftermiddagen gav Clas Svahn nybörjarna en grundlig genomgång av olika misstolkningar medan jag satte fortsättarna på att försöka bedöma ett kontroversiellt kontaktfall. Under en paus fick alla pröva de ufologiska geniknölarna genom en tipspromenad med ganska kluriga frågor. Innan middagen kunde samtliga lyssna till en oerhört stimulerande presentation av astrofotografen Peter Rosén, som visade sina fantastiskt vackra bilder av olika himlafenomen. Tyvärr blev han tvungen att bryta föreläsningen för att hinna till tåget.
Peter Rosén visar sina vackra bilder
Efter en riktigt god middag samlades alla kursdeltagare ute i den sköna höstkvällen för att beskåda uppsändandet av ufoballonger. Den här gången hade vi bättre tur än förra året och drygt tio ballonger steg till väders under allmänt jubel.
Som vanligt kom de flesta inte i säng förrän långt efter spöktimmen. Gemytligt småprat och anekdoter blandas alltid i trivsam social samvaro när UFO-Sverigegänget träffas. Så också denna gång.
Söndagens program innehöll bland annat Tobias Lindgrens redovisning av hur man kan använda Google Earth i rapportarbetet, vittnespsykologi med Kaj Hahne samt mina föreläsningar om ufoteorier och AFU. Avslutningen och utvärderingen visade att alla var nöjda med årets kurs. Mycket stor betydelse har den helt underbara personalen på Hållsta, Mia och Ewalena, som verkligen får alla att känna sig välkomna och ordnar allt på bästa sätt. Stort tack och en bamsekram till en båda.
Två toppentjejer, Mia och Ewalena