Thursday, March 7, 2013

När profetian slår fel

I veckan anlände boken Prophet´s Daughter av Erin Prophet, dotter till Elizabeth Clare Prophet. Det är en ganska tragisk men lärorik insideskildring av hur det är att leva i en domedagssekt. I början av 1990 kunde man i världens alla tidningar läsa att världen går under i ett kärnvapenkrig den 23 april 1990. Expressen hade ett stort uppslag med bilder från den gigantiska bunker som medlemmar byggt i Montana, USA. Bakom denna profetia stod Elizabeth Clare Prophet eller Guru Ma som hon kallades, ledare för Church Universal and Triumphant. 


I bunkern samlades anhängare av alla kategorier. Där fanns läkare, sjuksköterskor, piloter, tekniker, kockar och till och med en finsk tandläkare. Kostnaden för detta gigantiska projekt handlade om miljoner dollar och många hade satsat alla sina besparingar, sagt upp jobb och karriärer. En plats i bunkern kostade tusentals dollar. Elizabeth Clare Prophet hade en enorm makt över sina anhängare och kontrollerade deras liv, även deras sexliv. När domedagen inte kom förklarade Elizabeth det med att medlemmarnas böner hindrat kriget. Men liv slogs i spillror, både ekonomiskt och psykiskt. Elizabeths son Sean blev ateist medan dottern Erin bearbetade sitt liv under tjugo år och skrev slutligen en bok om sina upplevelser. Det är ingen hatisk uppgörelse med modern utan Erin försöker förstå vad som hänt och kan se både de goda och dåliga sidorna hos sin mor. Erin berättar om många sömnlösa nätter där hon går igenom sitt liv och funderar på varför och hur allt kunde gå så snett. "It was a mistake, a Napoleon-invading Russia sort of blunder, which arose from a collection of ideas that obscured and tarnished my mother´s life work."


Expressen 31 mars 1990

Den misslyckade profetian om domedagen gjorde att många lämnade Church Universal and Triumphant eller Summit Lighthouse som den tidigare hette. Men den lever fortfarande världen över och har även en svensk avdelning. Summit Lighthouse startades 1958 av Mark Prophet som senare blev Elizabeths make. Både Mark och Elizabeth Prophet hämtade huvuddelen av sina idéer från I Am-rörelsen som grundades av Guy and Edna Ballard på 1930-talet. En synnerligen obehaglig rörelse med starka kopplingar till amerikansk extremhöger. En insidesskildring av denna sekt kan man läsa i Psychic Dictatorship in America av Gerald Bryan. Hela boken finns på nätet.

Det som förbryllar är att domedagssekter ännu i dag kan attrahera så många välutbildade människor. Är det brist på kunskap? Böcker om dessa sekter saknas inte. En klassiker är till exempel When Prophecy Fails av de wallraffande psykologerna/sociologerna Festinger, Riecken och Schachter.


Många, särskilt religionshistoriker, jämställer budskapen från I Am-rörelsen och Summit Lighthouse med den klassiska teosofiska eller esoteriska traditionens litteratur. Men det är en himmelsvid skillnad i både intellektuell och humanistisk kvalitet. Något som historikern och bibliotekarien K Paul Johnson noterar i sin recension av Erin Prophets bok. En recension som finns att läsa i den utmärkta nättidskriftten PsyPioneer. Johnson skriver: "My interest in Blavatsky and her Masters was inspired by appreciation of the quality of the books she produced under their alleged inspiration; Mrs Prophet´s books by contrast could never hold my attention for more than a paragraph."

I Arkivet för UFO-forskning har vi åtskilliga årgångar av Prophets budskap som skickades ut under namnet Pearls of Wisdom. Som de flesta kanaliserade budskap är de en blandning av naiva plattityder och ett vadande i känslomässiga uttryck som man på sin höjd orkar med ett par sidor. De saknar substans och konkretion och får väl betraktas som en form av uppbygglig mystik, byggd på esoterik.


På en helt annan intellektuell och kulturell nivå befinner sig litteraturen i den klassiska esoteriken. Böcker av Helena Blavatsky, Charles Leadbeater, Geoffrey Hodson, Alice Bailey, Cyril Scott. För att inte tala om den skarpskjutande och intellektuellt krävande svenske esoteriken Henry T Laurency. Men så studerade han också filosofi vid Uppsala universitet, under två av portalgestalterna i svensk filosofihistoria, Axel Hägerström och Adolf Phalén.


Att skilja agnarna från vetet i litteratur inom dessa områden är ingen lätt uppgift. Såvida man inte betraktar alltsammans som agnar förstås. Ett gott råd kan vara att lyssna till min gamle vän och sökarkollega Sven Magnusson (1930-2008): ”Okunnighet är naturlig. Man föds ju inte rik på kunskaper. Men man kan beträda en klok sökarväg, lyssna till kunniga men kritiska personer, läsa god litteratur och inte naivt acceptera allt. Att gå en klok sökarväg består i hög grad i att öka sina kunskaper, skärpa sitt förstånd och efter granskning lämna åskådningar som inte har en god grund i erfarenhet och förnuft. Den kritiskt undersökande tanken är sökarinstrumentet nummer ett.”

Sven Magnusson 1996