Saturday, December 8, 2012

Gränslandsforskare och kättare

Dagen har gått i parapsykologins tecken. Vid elvatiden kom Nemo Mörck på ett studiebesök till AFU och för att söka uppgifter i äldre parapsykologiska tidskrifter. Nemo är suppleant i styrelsen för Sällskapet för parapsykologisk forskning (SPF) och Stiftelsen John Björkhems minnesfond (JBM). Dessutom medredaktör för sällskapet nyhetsbrev. Vi fick några timmars trevliga och givande diskussioner om parapsykologi, skepticism, idéhistoria med mera. Dessutom lyckades vi i vårt Evansbibliotek faktiskt hitta en engelsk parapsykologisk tidskrift från 1905 med en artikel som Nemo letat efter. Måste säga att jag kände mig lite stolt över vårt bibliotek när vi hittade denna gamla tidskrift. En stor del av dagen har också Tobias Lindgren suttit med oss i AFU och jobbat med rapportcentralen. Under dagen har han lyckats hitta förklaringar till flera fall som rapporterats. På eftermiddagen åkte vid alla tre till en pizzeria för en välbehövlig lunch.

Tobias jobbade med inkomna uforapporter medan Nemo och jag diskuterade parapsykologi

Appropå parapsykologi så berättar Clas Svahn på sin blogg att han intervjuat parapsykologen Chris Roe som är på Sverigebesök för att bland annat hålla föredrag i sitt ämne. Chris Roe är professor i psykologi och parapsykologi vid Northhampton University, England. Vad jag förstår kommer Clas att skriva i DN om intervjun och kanske blir det också en artikel i kommande UFO-Aktuellt. Nya numret är förresten på gång och kommer att nå alla prenumeranter före jul, om allt går som det ska.

Clas Svahn och Chris Roe

Att parapsykologi fortfarande kan räknas till vad Jacques Vallee kallar forbidden science fick Etzel Cardena erfara för ett par månader sedan. Cardena är professor i psykologi vid Lunds universitet. Cardena har i sin forskning ägnat sig mycket åt hypnos och parapsykologi. Efter en artikel i Lunds universitets magasin (LUM) där Cardenas telepatiexperiment refererades skrev nio Lundaprofessorer en kritisk artikel i Svenska Dagbladet där de betecknade parapsykologi som pseudovetenskap och att Cardenas forskning skadade universitetets rykte.


Ingen av de nio professorerna är expert på parapsykologi. Ändå kan de avfärda forskningen som pseudovetenskap. Jag har alltid betraktat det som en gåta att forskare vågar uttala sig kategoriskt i en kontroversiell sakfråga utan sakkunskap, utan empiriskt underlag, utan egna undersökningar. De tycks ha den märkliga paranormala gåvan att kunna avgöra sakfrågor utan att ha satt sig in i ämnet eller gjort egna undersökningar. Detta sätt att resonera skulle jag i själva verket vilja beteckna som pseudovetenskap, precis det som man anser sig bekämpa.

Detta är också den linje som Etzel Cardena presenterar i sitt försvar för forskningen. Han skriver mycket insiktsfullt: "Man kan göra följande jämförelse. Jag har inte studerat atomfysik, jag hänger inte med i litteraturen eller deltar i forskarkonferenser. Låt säga att en atomfysikforskare skriver en artikel som för mig framstår som fullständigt absurd inom ämnet. Jag slår med då ihop med ett gäng forskarkompisar och skriver brev som kritiserar allt som pekar på att sådana resultat kan vara möjliga. Byt ut atomfysik mot parapsykologi så har du situationen i ett nötskal." Lyckligtvis visade sig Lunds universitets rektor, Per Eriksson, vara en modig och framåtblickande man. Han försvarade Cardenas forskning med orden. "Det ingår i den vetenskapliga grunden att ifrågasätta etablerade sanningar".

Om skeptikerrörelsen och konservativa forskare dömer ut den ändå relativt erkända parapsykologin som pseudovetenskap kan man tänka sig vad som skulle hända om någon försökte sig på seriös ufoforskning vid något universitet. Jag kan se rubrikerna i pressen - skandal, pseudovetenskap, kulturfara. Minnesgoda bloggläsare erinrar sig folkpartisten Torbjörn Jerlerups absurda kritik av AFU i somras. Det var förmodligen bara en västanfläkt av vad som skulle hända om någon försökte införa ufologi på universitetsnivå. Här har vi anledningen till att AFU är en privat ideell stiftelse. Vi får räkna med att tills vidare vara kättare och kulturella outsiders. Två relativt aktuella böcker som tar upp den här problematiken är Authors of the Impossible av Jeffrey J. Kripal samt Hunt for the Skinwalker av Colm A. Kelleher och George Knapp.



Jag kommer också att tänka på vad Meade Layne, grundaren av Borderland Sciences Research Foundation (BSRF) skrev som svar till en läsare av hans tidskrift Round Robin: "Round Robin does not want to argue the case for elementary psychic happenings. It is written for people who already know and accept such things. If people don´t believe in survival and communication, in materialisation, apports, levitation, extoplasmic phenomena and so on - that is all right - but let them go to the ten thousand books delaing with such subjects. I don´t give a hoot what they believe. If you were publishing a journal on chemistry, you wouldn´t write for sceptics who doubt that H (hydrogen) and Cl (Cloride) will combine. We have a great body of borderline facts, net yet accepted by "official" science, though known to thousands of individual scientists. There are methods of work which are valid and scientific, but still outlawed by official science."