Tuesday, November 13, 2012

Teosofi och vänsteresoterik

I dag anlände ett exemplar av den nyligen utkomna doktorsavhandlingen Indien som utopi och verklighet. Om den teosofiska rörelsens bidrag till indisk utbildning och politik 1879-1930. Författare är Per-Olof Fjällsby, lektor vid fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Karlstad universitet. Jag hade redan hunnit läsa en del i den eftersom avhandlingen finns utlagd på nätet. Glädjande att en doktorsavhandling skrivs om teosofin även om den bara perifert berör svenska förhållanden.


Intressant är att Fjällsby kortfattat belyser det inflytande teosofin haft som inspiration för vänsterpolitik, för socialdemokrati och socialistiska rörelser. I Sverige var Kata Dalström inspirerad av teosofin. 1910-1911 presenterade Socialdemokratiska Kvinnoförbundet en lång och uppskattande artikelserie under rubriken Mrs Annie Besant. En av samtidens märkligaste kvinnor. Ur politisk synpunkt kan det vara intressant att notera att den svenska teosofen Constance Wachmeister var med om att öppna det första feministiska restaurangen i London 1889. I Sverige har poeten och författaren Mohamed Omar behandlat frågan om vänster- och högeresoterik på sin blogg.

Att den esoteriska traditionen ofta förknippas med högerextremism och nazism beror på att både populärlitteraturen och enstaka forskare koncentrerat sig på den strömningen. Böcker med termer som nazism och ockultism säljer dessutom alltid bra. Av forskare är det främst Nicholas Goodrick-Clarke som ägnat sig åt högeresoterik. Klassisk är redan den tio år gamla Black Sun. Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity. Den innehåller för övrigt ett mycket läsvärt kapitel om nynazism och uforörelsen, Nazi UFOs, Antarctica and Aldebaran.


En författare som försöker visa att det även finns en stark tradition av vänsteresoterik är Gary Lachman. Han har tidigare bland annat skrivit Politics and the Occult. Nyligen kom hans senaste bok Madame Blavatsky. The Mother of Modern Spirituality. Den har genomgående fått god kritik från både akademisk håll och får en mycket positiv recension på Magonia Blog. Lachman försöker vara så objektiv som möjligt vad gäller Blavatsky.Han visar att man inte lättvindigt, som många gör, kan avfärda henne som simpel bedragare utan betraktar henne som en unik personlighet med stort inflytande på vår kultur och historia.


Det skulle vara intressant med en studie av hur teosofin och den esoteriska traditionen påverkat politik i Sverige. Som jag nämnde fanns det vid förra seklets början en koppling mellan teosofi och socialdemokrati. Mera komplicerat blir det när vi tittar på den svenske esoterikern Henry T Laurency. Även om Laurency själv verkar ha varit klassiskt konservativ företräder han i sina skrifter en blandning av höger och vänsteridéer. Där finns ett försvar för kulturradikaler som Georg Brandes samtidigt som Laurency totalt missförstår socialdemokratin och jämför den med totalitär kommunism. Däremot är han mycket tydlig vad gäller kritiken av totalitära idéer, nazism, antisemitism etc.

Belysande är följande citat: "Visste antisemiterna att de skulle födas som judar i nästa inkarnation, visste rashatarna att de ska inkarnera i den ras de förakta och förfölja, visste manliga hatarna av kvinnokönet att de ska bli kvinnor i nästa inkarnation, visste religionsfanatikerna att de ska bli infödda i alla religioner de hata och bli lika fanatiska i alla, kanske de skulle kunna använda det lilla förnuft de ha för att studera lagen för orsak och verkan." (Livskunskap ett, s. 282)


Med ovanstående citat i minne framstår det för mig som en fullständig gåta att Lars Adelskogh, som ansvarar för utgivningen av Laurencys verk, valt att samarbeta med svenska nynazister och antisemiter. Ideologier som definitivt inte hör hemma i den esoteriska traditionen, om vi då talar om Blavatsky, Alice Bailey och Henry T Laurency. Det har skapat en olycklig koppling mellan esoterik och extremhöger vilket av naturliga skäl avhåller många ärliga sökare och filosofiskt intresserade att befatta sig med esoteriken som världs- och livsåskådning. Tyvärr är jag själv här i viss mån skyldig då jag under en period som sekulär humanist och aktiv i Humanisterna i kulturradikal iver mycket skarpt kritiserade all form av "irrationalism" och därmed även hylozoiken. Även om min dåvarande kritik i vissa delar håller så framstår den i dag som ensidig och missvisande. Men andra får väl lära av mina misstag.

Samtidigt skall sägas att Lars Adelskogh är enastående kunnig vad gäller den esoteriska traditionen och då särskilt den av Laurency formulerade hylozoiken. Adelskogh har gjort en mycket värdefull insats genom att publicera och översätta Laurencys verk till flera språk. Här kan man tala om en kulturgärning. Man må ha vilken åsikt som helst om den esoteriska traditionen men helt klart är att Henry T Laurency är det utan jämförelse skarpaste intellekt som tagit sig an frågan. Både vetenskapligt och filosofiskt skolad är hans framställning utan jämförelse i den internationella litteraturen.

Min egen bedömning är att den esoteriska traditionen politiskt till stor del kan betraktas som vänsteresoterism. Det gäller i hög grad böckerna av Alice Bailey där socialismen och arbetarrörelsen framställs i generellt positiva ordalag. Vad jag skulle vilja se i Sverige är en doktorsavhandling som belyser det inflytande teosofin och den esoteriska traditionen haft på politiker och kulturrepresentanter. Per-Olof Fjällsbys avhandling ger några små glimtar från svenska förhållanden men här finns ett stort obearbetat forskningsfält.